moasandberg

Jag skriver för min skull

Jag skriver alltid med själen. Bakom alla ord ni läser här finns en omtanke. Rad efter rad skrivs med en kärlek för formuleringar. Det är här jag växer, det är här jag skapar, men också här jag känner. Senaste tiden har besöksstatistiken ökat markant, vilket givetvis är superkul! Dock lite läskigt, eftersom jag alltid är mitt personligaste jag. 

Jag har inte skrivit här på ett tag eftersom jag inte känt suget. Raderna har blivit okänsliga och de opublicerade inlägg som skrivits under veckan har inte utstrålat den känsla som jag vill skapa. Det har mer varit inlägg för inläggens skull. För att ni som läsare ska ha något att läsa istället för att jag som skribent ska få skriva. Även ens största intresse känns tråkigt stundtals, och i sådana fall låter jag hellre bloggen stå ouppdaterad än fylld med oväsentligheter. 

Annars då? Livet rullar på, jag kan varken sakta ner eller skynda på, även om bådadera skulle behövas. Jag jobbar mest, men när jag inte jobbar försöker jag omge mig själv kring själar som gör min egen lite mer välmående. Hoppas det är bra med er, jag saknar er och hoppas att mitt skrivsug kommer tillbaka snart. 

Fridfull fredag

Wow vilken vacker morgon. Huvudet vill ut och springa, men kroppen är ännu inte ense. Jag startade min fredag i lugnt tempo så att både kropp och själ skulle hinna med. Steg upp redan vid sju och yogade till åtta. Fint att låta fysisk och psykisk balans mötas. Efter frukost tog jag med mig favoritboken ut till den soliga, krispiga morgonen, och här på balkongen kan jag sitta resten av dagen. Kan någon servera kaffe om en timme så vore det toppen!

Jag har ägnat många timmar i John Greens verk, inte minst i Förr eller senare exploderar jag. Det är knappast första gången jag läser den om man säger så... På samma vis som Green skriver vill jag också skriva den dag jag sätter mig ner och ska författa. Desto fler gånger jag läser den, desto fler uttryck lägger jag märke till, och desto mer lär jag mig om författarskap. Han är en stor inspirationskälla verkligen. Den som läst själv kanske förstår.

Bättre tider väntar...

Här sitter jag. Med beslutsångest och ånger. Längtan och hoppfullhet. Tankar och förväntningar. Och en molande huvudvärk också. Mest ångrar jag att jag färgade ögonbrynen i förrgår. De blev så mörka att jag får en liten hjärtattack varje gång jag ser mig i spegeln. Beslutsångest över outfits till kommande festligheter, vilket följs av resterande känslor. Huvudvärken är jag helst utan

Jag sitter också här och reflekterar. Reflekterar över livet de senaste månaderna och livet de kommande. Hur vissa relationer förlorat, andra vunnit. Jag reflekterar över vinnarna och tänker att jag trots allt bör le för deras skull oftare än jag gråter över de som förlorat. Jag själv är både vinnare och förlorare, beroende på vem som frågar. 

Trots att vissa dagar fortfarande drar ner mig som kvicksand, kommer jag framåt tack vare solsken, och vänner som glittrar när solen går i moln. Ni är bäst. 

Det är maj och mycket skoj väntar framöver. Jag syftar inte på att jag har schema hela sommarn och inte ska ta ut semester, jag syftar på min fritid där emellan. Festivaler, resor och weekends som förhoppningsvis kryddas med solsken, är inplanerade och för första gången på många veckor känner jag mig levande. Äntligen.

Jag är tillbaka, svagare än då

Bara jag som haft struligt med bloggportalen? Har inte kommit in på bloggen under hela helgen. Tråkigt! Jag som annars haft så mycket roligt att skriva om för en gångs skull... Här kommer en kort summering

I fredags träffade jag, som sagt, Klara. Vi köpte vin (min systemdebut), och åkte in till Jönköping för ett glas på N.E.O. En riktig tjejkväll med lika bubbliga skratt som mousserande glas. Tjejkväll nummer två kom snabbt inpå, och på lördagkvällen vinade jag med ett gäng andra tjejer med minst lika bubbliga skratt. HV71 tog SM-guld samma kväll, aldrig har Jönköping varit så lyckligt och kärleksfullt. 

Min söndag och Valborg blev lugnare. Åt glass på bryggan vid Långanäs tillsammans med Klara, och därefter väntade en efterlängtad hemmakväll innan klockan väckte mig tidigt i måndagsmorgon - dags för jobb...

All energi jag samlade på mig under helgen räckte inte hela veckan ut. Onsdagsnatten la krokben vid mina fötter, och idag är jag sängliggandes med huvudvärk och halsont. Suck. Kände redan igårkväll att något inte stod rätt till i kroppen. Hoppas att jag snabbt är på banan igen!

Efter att ha gått upp vid kvart i fem för att ganska snabbt ge upp och gå och lägga mig igen, vaknade jag åter vid åtta. Låg länge och drog mig och försökte lämna det tunga huvudet i sängen, men verkar som jag tvingas bära runt på det hela dagen ändå. Blev frukost framför Skam tillslut. Snart lite kaffe på balkongen. Ha en fin dag

Details

 

Gröt med hallon eller hallon med gröt

Godmorgon fredag! Efterlängtad trots att jag vart ledig hela veckan. Det väntar så mycket trevligt i helgen, och jag kommer inte känna mig ensam en sekund! Älskar när man kan prioritera fler olika kontaktnät under en och samma helg. På söndagkväll kommer jag ha samlat på mig så mycket energi att hela nästa vecka kommer gå som en dans, det är mina förhoppningar iallafall.

Morgonens frukost såg ut ungefär som tidigare morgnar. Kom på att vi hade hallon i frysen när jag bakade muffins i tisdags, så det har blivit nya favoriten. Vet inte om jag äter havregrynsgröt med hallon eller hallon med havregrynsgröt, men gott är det... Toppar med lite granola, som jag för övrigt har till allt (haha...)

Igår vårstädade jag bilen och pappa hjälpte mig byta till sommardäck. Idag tänkte jag vårstäda i trädgården. Det ligger grenar lite överallt efter att de klippt äppelträden, och där kan dem ju inte ligga hela sommaren. Därpå ska jag till Klara som äntligen är hemma igen! Vad vi hittar på, får ni se imorgon. 

För du var solskenet

Staden som Håkan så länge sjungit om. Det är svårt att undgå att nynna texter i huvudet, när man strosar på gatorna som han strosar på. Göteborg bjöd på vårexplosion igår. Det gjorde därför inte så mycket när vi insåg att vi råkat parkera bilen i Haga, ett par kilometer från vår egentliga slutdestination. Promenad i solen genom parker och gamla stadsdelar blev också lite mysigt!

Vi åkte inte till Göteborg för att strosa runt dock, vi ville shoppa! Trots hundratals butiker, så hittade jag ingenting som jag var ute efter. Vi tog paus från butikerna, och åt lunch på Bryggeriet. Supergott! Lite besviken som fick åka hem tomhänt, men glad som fått spendera dagen tillsammans med dem två! 

 

Tisdagsfika med nybakade muffins

Okej, timmar senare och köket är städat. Muffinsen blev bra! Någon enstaka misslyckad, men dem äter jag fort upp innan någon ser... Jag som älskar att baka har aldrig tyckt om att baka muffins, just eftersom de brukar blir så fula. Men tack vare muffinsplåten känns det riktigt roligt att få bjuda på muffins för en gångs skull. Tack för en bra födelsedagspresent! 

Kvällen blir lugn, ovädret håller mig inomhus. Imorgon däremot hoppas jag vädergudarna är på bättre humör, för då ska jag nämligen till Göteborg! Oavsett väder blir det en toppen dag, men bra väglag och lunch utomhus hade kryddat tillvaron en aning. Håll tummarna!

Långa morgonrutiner

Ansiktet andas igen tack vare morgonens mask. Det känns nästan lika fräscht som att tugga mint-tuggummi i minusgrader. När jag ändå var igång inne i badrummet med all skönhetslyx, passade jag på att smörja in överkroppen med ett lager Brun utan Sol. Smörjer sällan in ansiktet på grund av känslig acnehy, men med min sommarfoundation sen så blir det nog en naturlig och fin finish! 

Nog med skönhet för idag. För er som undrar hur jag har tid med långa morgonrutiner så är jag ledig hela veckan, och jag passar verkligen på att lyxa och njuta till max. Jag önskar jag kunde kombinera timmarna i badrummet med långa promenader i vårsolen, men för tillfället är det snöstorm ute så jag håller mig helst inomhus. Kommande timme ska därför spenderas i köket. Jag fick supersöta muffinsformar samt en muffinsplåt i 20års present, och dem tänkte jag göra något roligt av nu. Önskar er en fin dag!

Frukostgäster och vardagslyx

Nu var det dags för en uppdatering igen efter några dagars paus. Ni fick ett dunder-inlägg för några dagar sedan. Jag skrev av mig så pass att elden slocknade. Blåste lite på glöden, och nu formar fingrarna åter ord på tangentbordet. "Skriv med det brinnande språket" så att säga.

Imorse hade jag gäster! Jag älskar att ta vara på småstunder i vardagen, typ frukostar, och göra något mer utav det. Mitt uppe i osynkade scheman så fann vi en lucka, och det är precis de där luckorna jag gillar att ta vara på. Det behöver inte vara en välplanerad heldag eller en utekväll - en kopp kaffe och någon timme innan jobbet är också betydelsefullt.

Jag hann baka scones innan det ringde på dörren, och de var fortfarande varma när påläggen lades på. Vardagslyx? Ohja! Vi tänkte därpå gå en promenad, men när regnet inte ville sluta falla, så satt vi hellre kvar vid köksbordet och de tända ljusen. 

Ända sedan de åkte hem har jag suttit parkerad i soffan. Regn och blåst är inte direkt min favoritkombination, så om jag råkar sitta här resten av dagen så är det överkomligt. Ha en bra måndag!

Starkare, säkrare, mognare, vackrare

Vilsen

Första beröringen, första kyssen, första kärleken

Första ifrågasättandet, första sveket, första sorgen

Nya intryck, nya utmaningar, nya människor

Nya känslor, nya former, nya förväntningar

Högre smärtgräns, högre stresstålighet, högre prestationskrav

Mer ansvar, mer tvivel, mer reflektioner

Mer humörsvängningar, mer konflikter, mer förvirringar

Mer Vilsen

  

Jag har vandrat nitton år på jorden, och krupit ett. Många skulle beskriva sin resa fram till sitt tjugonde år som en resa i sig själv. Från liten och osäker, till ett blommande jag. Jag relaterar inte till det på samma sätt. Visserligen har jag gjort en resa inombords, men jag har aldrig vart speciellt osäker, utan har snarare alltid fått beröm för mitt goda självförtroende och självkänsla. Jag har alltid vågat gå min väg, även om jag ofta stannat upp och tvekat vart jag ska gå. Jag har vågat testa olika stilar och aktiviteter, vågat möta olika typer av människor, vilket jag är otroligt stolt över när jag ser andra vilsna tonåringar. Det är lätt som läsare att nu uppfatta mig som kaxig, men tvärt om. Jag har alltid haft fötterna på jorden. Det svåra i tonåren var att samtidigt ha huvudet högt i det blå. För visst är det en stor biverkning av att bli tonåring. Man tänker mer och bryr sig helt plötsligt om tidigare oväsentliga saker. ”Vad ska jag ha på mig”, ”Vad ska jag äta”, ”Vad ska jag prioritera min tid på” etc. Jag har inte riktigt hängt med i kompisarnas diskussioner om perfekt sminkade käkben eller midjemåttmålet. Inte heller haft ångest över att äta socker, påverkats av sociala medier eller känt press att passa in. I många tonåringars ögon låter det omöjligt, men jag antar att jag hade tur som kunde känna mig trygg i mig själv från tidig ålder. 

Givetvis finns saker som vart jobbiga. Stunder då jag inte alls känt igen mig själv. Jag har vart en känsloexploderande tonåring. Inte minst mot min familj. Humöret har vart hemskt och är det något jag ångrar när jag ser tillbaka på dessa år så är det hur jag skrikit på eller total ignorerat mina nära och kära. Jag skäms, samtidigt som jag verkligen inte kunde rå för det. Många kvällar försvann ner längs kinderna på grund av ångest inför hur jag behandlat de som betyder mest för mig. Och även om jag gång på gång lovade mig själv att skärpa mig, så upprepades samma procedurer under flera år. Jag vill inte klandra mig själv för det. Det var känslor jag inte kunde styra över. Dock ångrar jag att jag inte berättade det såhär för familjen direkt istället för att få dem att tro att jag hatade dem, så om ni läser det här: förlåt.

Min resa hit gick ut på att vattna mitt blommande jag. Att testa mig fram till vem just jag är och vem just jag ska vara. Jag tror inte att någon människa någonsin växer klart. Jag tror att människans jag ständigt utvecklats. Att jag nu lämnar tonåren bakom mig är alltså i mina ögon inte synonym till att jag lärt känna mig själv helt ännu. Det enda jag kan svara är att jag tror på mig själv och jag tycker om mig själv – vem jag är får människor berätta om när jag är begraven.

Det häftigaste är ändå att börja upptäcka egna åsikter och värderingar. Tidiga år tror man som mamma och pappa, senare på allt som sägs i skolan. Mitt i allt börjar man ifrågasätta och tänka själv. Det har vart coolt. Sen också alla relationer som man byggt upp och människor man sett växa. Att växa med dem. Cyklar stod parkerade utanför dörren till tjejkvällen, sedan mopeder, sedan bilar… Det har också vart häftigt. Jag vet inte om jag är redo att vända blad. Att lämna alla galna tonårsupplevelser bakom mig. Allt från första gången jag smakade öl, till utlandsresor med kompisar. Jag har gång på gång också gjort mig själv stolt. Det har vart häftigt att se sig själv växa. Allt från att vara trygg i ett högstadiegäng till att börja ensam på gymnasiet utan att känna någon alls, eller att ta körkort efter att ha haft svårt för att köra bil, att få ett heltidsjobb i en bransch jag inte kunde någonting inom. Skulle någon läsa mitt liv hade det vart en bra bok. Jag är nöjd i alla fall. Halvvägs till fyrtio. 

Jag vill så mycket utan att veta vad jag vill. Sådan har jag alltid vart, sådan är jag än idag. Jag vill få ut så mycket av livet som det bara går. Jag vill finnas tillgänglig i alla mina kontaktnät, jag vill samtidigt vara närvarande i mig själv, jag vill få toppbetyg och lyckas i karriärlivet, jag vill resa runt i världen, jag vill hitta min livskärlek, ha hus, barn och en överflödig ekonomi – helst innan jag fyller 29. Som tonåring var paniken inför att mitt liv måste gå till historien extrem, men nu står jag här på det tjugonde trappsteget och tänker annorlunda. Karriären är inte lika viktig. Istället vill jag bli rik på relationer. Hus och barn känner jag inte heller någon stress över. Det får ta den tid det tar, och jag måste inte vara klar med livet innan 29. Jag har klarat så mycket genom att vara mig själv och gå dit jag själv leder mig, och på samma sätt ska jag fortsätta ta mig fram i livet.

- Vilsna tonåring. Det behöver inte bli rätt första gången – säger jag och tänker tillbaka på mig själv som ung punktonåring, med Tokio Hotel affischer tapetserade i flickrummet. Idag är jag långt därifrån. Samma inställning bör en ha för kommande relationer och livsval. Det handlar om att göra misstag och lära sig utefter dem. Det är genom att titta tillbaka på varje dipp, varje läkt ärr, som man inser hur det egentligen var tänkt att en skulle leva. Tacka jobbiga och underbara tonår för att de har hjälpt till på resan till att bli ditt ultimata jag.

- Vilsna tonåring. Du är inte ensammast i världen – säger jag och tänker tillbaka på alla gånger hjärtat gått i tusen bitar och det känts omöjligt att laga dem igen. Relationer kommer och går, tyvärr. Bevara fina minnen och låt människorna finnas kvar i ditt hjärta, men bli inte rädd för att släppa in andra som också knackar på. 

- Vilsna tonåring. Det går att vara sig själv när man inte vet vem man är – säger jag och tänker på alla gånger jag svävat iväg åt fel håll. Oavsett om du vill sminka dig markant, inte sminka dig alls, plugga, skolka, äta godis eller sallad, så är det inte det det handlar om. Det handlar om att göra vad man själv vill, inte påverkas av andra, inte göra något man är obekväm med eller försöka vara något man inte vill vara. Allt handlar om känsla. Följ den känslan.

- Vilsna tonåring. Du är mitt uppe i livet. Du lever och du lär. Vissa situationer kommer vara tyngre än andra. Men jag lovar dig, kära tonåring. När du väl klättrar upp på det tjugonde trappsteget, är du mycket starkare, säkrare, mognare, vackrare.

Instängd i min egen bubbla

Tack för bra tips till önskelistan! Uppskattar ert engagemang. 

Idag är planerna en aning mer egocentriska till skillnad från gårdagens tjejmiddag. "Planerad egentid" står det i kalendern, och mitt jag tackar mig själv för prioriteringen. Kommande 12h ska roa och stärka, det är egentid för mig. Att pyssla om sig själv, inte ta för mycket intryck från omvärlden, utan låta sig stängas in i sin bubbla.

En lång sovmorgon inledde dagen, och kort därefter åkte granola och färska jordgubbar ner i filskålen. Snart väntar dagens första kopp, varpå jag ska sätta mig ner och skriva. Har en planerad krönika i huvudet som väntar på att få synas svart på vitt. Mer om det lär ni se inom kort

Utöver skrivande ska jag också göra allt i min makt för att vakna upp som en prinsessa imorgon på min dag(som jag dock måste dela med Kenza Zouiten). Ben ska rakas, lakan ska bytas, kroppen ska tränas, håret ska inpackas, ja ni fattar... Ha en fin dag ni också!

Vad önskar jag mig?

Jag fick frågan "Men Moa, vad önskar du dig då?" av min bror igår, och då slog det mig att jag faktiskt fyller år nu i veckan. Dagen har länge känts så långt borta, och att den faktiskt snart är här känns oväntat. Jag vet inte vad jag önskar mig. Jag har inte hunnit stanna upp och reflektera över det. Jag är en sådan som inte vill kasta bort min önskan, det gäller ju att passa på att önska något bra när det väl kan slå in...

Så idag sitter jag framför datorn och googlar på allt från bra böcker till skönhetsprylar. Har ni några bra tips? 

Annars då? Dagen snöar bort, och jag också. Det virvlande snöfallet är en ganska hygglig metafor för hur tankarna snurrar där inne i huvudet. Jag såg en produktiv dag framför mig igår, men idag ser jag inte samma bild längre. Städ och träning kan vänta till senare, just nu vill jag bara sitta kvar här i soffan, googla vidare, och titta på snön. Behöver fortfarande all återhämtning jag kan få så jag intalar mig själv att det är okej. 

En hektiskt dag, minst sagt

Det är ganska fint ändå, att inte ha sett mörker på hela helgen. Stämplar in på jobbet en bra stund innan solen går ner, och stämplar ut igen när den stigit upp. Denna morgon var finare än de andra soliga morgnar, i alla fall sett från mina trötta blå. En efterlängtad ledighet väntar på mig, och påsarna under mina ögon skvallrar om att den är välbehövlig.

Hektisk dag börjar äntligen sänka farten. Somnade runt sju imorse och gick upp halv elva. Dusch, kaffe och sedan lunch hos mormor med hela tjocka släkten. Mysigt, men kanske inte optimalt att ha släktkalas med enbart tre timmars sömn i bagaget. Ska försöka hålla mig vaken resterande tid av kvällen genom sockerkickar från allt påskgodis, och en promenad i den kyliga vårsolen. Först: ett avsnitt av SKAM. 

Bildbristen för tillfället är total, och jag skäms lite som placerar in en bild helt utanför sammanhanget. Men den såg vårig ut, och jag älskar våren. Den motiveringen får duga tills vidare...

Att det är påsk verkar inte brys om

Vad tyst det är. Både på bloggen och utomhus. Det enda som hördes var stegen jag lämnade bakom mig i det kratsande gruset. Möjligtvis någon fågel långt bort och den svaga vinden i grenarna, annars tyst. Jag uppskattar tystnad. Går hellre och lyssnar på den än Spotify i lurarna. 

Det är påskhelg för många. Kompisarna smider planer, men själv väntar vanliga, tråkigare torsdagsrutiner. Jag jobbar natt hela veckan, inkluderat helgen, och att det är påsk verkar inte brys om. Spelar mig ingen större roll. Bra pengar om man får tänka så... Hur som helst, önskar er som är lediga trevliga dagar!