moasandberg

Sommarförhoppningar

Okej, bara för att lite regn faller ner från himlen tänker jag inte låta alla sommarkänslor som bubblat i venerna dö ut. Därför tänker jag dela med mig av sex saker jag ser fram emot i sommar. Läs och dröm er bort tillsammans med mina förhoppningar och planer...

- Resa. Flyget bär den här gången mot Rhodos, men det är sällskapet som står i fokus. En tjejresa - äntligen! Vår förra på Mallorca pratar vi fortfarande om febrilt på tjejkvällarna. Att få göra något liknande igen kan bara bli bra. 

- Dagsutflykter. Väldigt underskattat. En dagstur till smultronstället i Söderköping, och en heldag på Liseberg är två ting jag hoppas få komma iväg på innan hösten. 

- Frukost i solen på verandan. Jag är en livsnjutare, och när jag väl får njuta - då njuter jag så det pirrar i hela kroppen. Frukost i solen är ett sådant tillfälle, speciellt om jag får toppa frukostskålen med färska jordgubbar.

- Uteserveringar. Soliga kvällar tillsammans med gott sällskap är verkligen bland det bästa jag vet. Jag kan inte föreställa mig något mer behagligt. Önskar få timea in sol och sällskap ett flertal kvällar innan sommaren är slut. 

- Klä mig i pastelle. Min sommargarderob brukar vara gles, men i år har butikstrenderna verkligen fallit mig i smaken. Rosa, himmelsblå och vitt är favoriterna. Alla svarta plagg är undanstoppade, jag vill matcha med ett glas rosévin...

- Sola. Det är avkoppling för mig. Och framför allt är det sommar. 

Lugnet innan stormen

Himlen har vart lite blåare på sista tiden och jag har vart lite gladare. Idag matchar vi varandra igen, fast idag är det mulet. Jag känner mig trött och deppig. Skulle helst vilja sova bort hela dagen, men det skulle kännas lite för sorgligt. Gjorde istället en drömfrukost, havregrynsgröt med granola och färska jordgubbar. Mmmmmm!

Ska fortsätta dagen med att ägna tid åt saker jag tycker om, och ta det lugnt. Jag har inte haft en ordentlig hemmadag på länge, så det känns riktigt skönt att få strosa runt i plyschdressen och ta timmarna som dem kommer. Imorgon och på söndag väntar långa jobbpass, och det känns okej. Har lyckats mata mitt socialbehov under vardagskvällarna den här veckan, och vetskapen om att jag är ledig hela nästa vecka gör helgens jobbpass överkomliga. 

Här är en bild från Julias brygga som vi picknickade på i tisdags. Så mysigt!

Simmar i sommar

Coldplay i högtalarensolglasögon på nästippen, och bara ben som antagligen kommer bli myggbitna innan kvällen är slut... Livet spöregnar sommarkänslor över mig och jag har inget paraply. Teoretiskt sett borde jag drunkna snart, men det är som att det får mig att andas. Eller så är jag en jäkel på att simma. Energiboost efter boost, efter boost... Jag tackar och tar emot. Jag har ätit jordgubbar nästan dagligen i x-antal veckor. Kanske innehåller dem något slags livselixir som får mig att bubbla över av livslust, kanske beror det på något annat...

Sommaren är iallafall 100% här nu. En timme från nu sitter jag på Julias brygga och äter (dagens första faktiskt) jordgubbar, tillsammans med det som kanske egentligen är livselixiret - mina saknade, fantastiska vänner. 

Ut i solen mina vänner, en vet aldrig när den gömmer sig här näst...

Midsommarregn

Ute smattrade regnet intensivt mot asfalten, men på andra sidan fönstret var sommaren på betydligt bättre humör. Glada tjejer skålade sangria, men jag var enbart full av lycka. Vi åt definitionen av sommarsmaker - en fantastiskt halloumisallad, sjöng med i Gessles sommarklassiker och hade inte en tanke på att himlen var så ledsen...

Min midsommar blev kortare än deras. Senare på kvällen väntade jobb. Tacksam som fick fylla lungorna med skratt om så bara för en stund, även om jag hellre hade skålat sangria jag också...

Och på tal om nattjobb, ikväll går jag på mitt sjunde och sista pass för den här veckan. Min spontana känsla är: äntligen. Jag känner mig sliten och välförtjänt lite lediga dagar. Måndag välkomnas med öppna armar, och för er som har söndagsångest - drick lite kaffe, det går över.

Likt Karin Boyes knoppar som brister så har på sista tiden många av mina fått slå ut. Det har gjort ont, tärt och sprängt, men hon hade rätt hela tiden - När det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädens knoppar, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar. Blommorna är bara en metafor, leendet däremot är på riktigt. 

Hoppas ni har haft en härlig midsommarhelg. Njut av sommaren, vips är den förbi.

Gyllenbruna ben, blont hår, och rofylld själ

Jag har ätit glass idag. Glass på en sval veranda tillsammans med vänskap i egenhög person. Vi köpte jordgubbar på hemvägen, till morgondagens midsommartårta. Ikväll tog jag en promenad längs blommiga diken och hödoftande åkrar. Njöt av kvällssol mot kindbenen precis som korna njöt av det färska gräset. Vi har antagligen längtat lika mycket jag och korna, efter precis det där ögonblicket. Att lugnt få gå runt i sommarens sfär och bara vara. Allt man väntat på, bara helt plötsligt är. Jag kände efter i hjärtat, varmt som en sommarbris. Stormen har lättat.

Jag har frusit så länge, regnat alldeles för många tårar, och allt jag har tittat på har passerat genom ett filter av moln. Men nu är det inte bara sommar utanför fönstret. Jag är sommar.

Var på middag för någon dag sedan hos en kär vän, varpå jag stötte på en bekant. Han påstod att det syntes att jag äntligen mådde bra igen, vilket var den finaste komplimangen jag fått på länge. Jag bryr mig inte om ifall håret är otvättat och ansiktet naket - om det syns att mitt hjärta är är tillfreds, då känner jag mig vacker.

Jag vet att det inte märks att jag lever på grund av min tystnad här, men jag har fått mycket egentid och känner att jag verkligen landat. Och jag lever, i hög grad. Jag känner mig stolt över att jag tog mig ur något som inte kändes hundra. Att jag gjorde något för min egen skull. Att jag vågade ställa mig på egna ben har varit som att lära sig gå på nytt. Det har absolut varit en tuff process, två steg fram - ett tillbaka. Idag försöker jag bara gå framåt. Ett av mina mål i år är att hitta tillbaka till mig själv efter alla svajiga vägval, och jag känner att jag är på god väg där. 

Dansar i konfetti, både fysiskt och psykiskt

Våra timmars intervaller har ersatts av veckor, jag medger att jag suger på att höra av mig. Som vanligt mycket jobb och lite energi, och när väl energin infinner sig, så strösslas den över annat än bloggen. Dåliga ursäkter, men andra intressen och relationer känns viktigare för tillfället än intresset för att skriva. 

Sen vi hördes sist har jag druckit mig mätt på vin, ätit minipizzor, haft grillkväll och sleepover i Klaras nya lägenhet, dansat i konfettiregn på Summerburst Göteborg, jobbat, fotograferat min kusins studentbal och firat hennes examen. I luften cirkulerar eufori, och jag försöker andas in så mycket jag kan.  Här får ni också lite luft, fast i bildformat!

Att det hunnit gå ett helt år sedan jag själv stod på flaket med visselpipan i munnen och champagneflaskan runt halsen, det vågar jag knappt tänka på. Lyckan smittade iallafall av sig, och minnena spred gåshud längs hela benen...

Slut på dagdrömmandet. Imorgon är det måndag och en ny jobbvecka is calling. Har eftermiddagstider måndag-fredag. Skönt med sovmorgon, men sociallivet går i konkurs. Tur att det bara är en vecka... 

Upp