moasandberg

Röda läppar och lila tulpaner

Måndag och regnet smattrar på rutan.. Tur att jag har en härlig helg att blicka tillbaka mot.

I lördags eftermiddag kom Malin och Julia hit, senare även Ida, för att sminka sig, låna kläder av varandra och ladda inför kvällen tillsammans. Innan vi begav oss mot den riktiga förfesten pratade vi över varsitt glas och åt charkplock och kex. Det blev kvällens höjdpunkt enligt mig. Väl i tranås hade jag inte jätteroligt och beslöt mig för att åka hem tidigare än planerat. Söndagen var välplanerad, så det var skönt att inte komma i säng allt för sent

Mamma fyllde år igår, och dagen spenderades med familj och släkt. Jag var relativt utvilad och pigg, och det blev en lika bra dag som jag förväntat. Idag är huset omringat av en fräsch och vårig doft av tulpaner. Hon fick flera buketter, bland annat av mig...

Denna vecka jobbar jag eftermiddag, vilket innebär noll fritid men långa sovmorgnar. Efter att ha vart sjuk klagar jag inte, det är skönt att få sova ut ordentligt. Ha en fin dag under paraplyet. 

Vår sent i februari

Luften smakar april trots att det är sent i februari. Solen strålar mot en isblå bakgrund och inte ett moln är framme och försöker hindra den. Jag känner mig nästan lika frisk som luften. Tillräckligt för att springa några kilometer efter frukost. Nyduschad drack jag kaffe med mamma på den soliga verandan. Måste nypa mig i armen för att påminna mig om att det fortfarande är vinter.

Ikväll får jag besök och kanske får jag skratta för första gången på några dagar. Det ser jag fram emot...

4 - Topp tio om MIG: Mål

Enligt mina teorier utvecklas inte människan, om den inte har en strävan efter något. Jag vill och försöker vara en do:er, men olika skeden i livet har visat sig giva olika mycket motivation. Jag har många olika typer av mål. Dels att uppfylla konkreta resultat, men också att vara på ett visst sätt eller utföra vissa aktiviteter. 

För något år sedan skrev jag en lite bucketlist, som då såg ut såhär:

Den speglar ungefär vägen till det jag anser vara det goda livet. Många häftiga resor, upplevelser och drömmar om en fin familj. Också ett par konkreta saker, som exempelvis ta körkort, skriva en bok och springa en mil. Jag jobbar inte dagligen mot alla mål på en gång, utan ser det mer som en karta på hur ungefär jag vill leva, och vad jag önskar ha uträtt dagen jag far till himlen. Jag vill alltså på sikt vara ekonomiskt oberoende, hälsosam och upptäckande.

Senaste veckorna har målinriktningen kretsat kring sockerreducerandet, och nu när det är över så är störst fokus på ekonomin. Om ni minns mina nyårsmål så sa jag att jag ville ha ett sexsiffrigt belopp på mitt buffertsparande innan min tjugoårsdag i april, och som det ser ut nu är det ett mål jag klarar med bravur. Det känns jättekul! 

Det perfekta, genomskinliga livet

Senaste dagarna har vart katastrofala. Jag är ledsen över att ni tagit er tid och att kommit hit, för att sedan mötas av gråa moln, sorg och pessimism. Jag försöker tänka på fina saker, men ibland är det brinnande språket allt jag kan skriva med. Livet har sina humörsvängningar, och samtidigt som jag sitter här och ber om ursäkt för dem, så tycker jag det är viktigt att belysa dåliga tider under samma öppenhet som de goda. Speciellt på nätet och i forum som dessa. Jag lever ett gott liv, och mestadels är det det goda jag framhäver. Men ingens liv är perfekt, inkluderat mitt eget. Min blogg är ingen dagbok från himlen, utan en öppen bok där känslor kommer och går. Många andra bloggar speglar det perfekta livet, men det är inget för mig. Det är alldeles för genomskinligt. Många kallar det inspiration, jag kallar det prestationskrävande. 

Idag mår jag hur som helst bättre. Molnen börjar sakta men säkert spricka upp till solsken. Hade nästan en feberfri morgon, vilket förhoppningsvis innebär en feberfri helg. Hals och öron ömmar fortfarande dock, men det går an. Klockan åtta imorse yogade jag lite lugnt, och efter frukost har jag enbart skrivit. Skön och lugn dag. Nu blir det kaffe.

Chanslöst nedslagen

Febern slog till, och att försvara mig kändes chanslöst. Jag lät mig ramla omkull. Inatt har jag studerat stjärnor, imorse soluppgång. Hjärtat dunkar i takt med huvudvärken. Lite god sömn hade inte skadat. De få timmar jag fick blunda drömdes bort av oönskade drömmar. Börjar känna mig primitiv

Förhoppningsvis orkar jag ta mig ut i solskenet som jag sedan soluppgången betraktat. Frisk luft och sol kan bara göra gott. I övrigt blir det en vilodag. Givetvis sjukanmäld, och dagens fokus är helt på att bli bättre. I alla fall låta bli att bli sämre. Mycket te, tabletter, och en och annan tupplur, sen är jag nog på banan snabbare än det känns förtillfället.

ont lite överallt, går sönder här och där

Om jag inte redan är, så kommer jag snart att bli. Sjuk. Kittlas i halsen, är tung i kroppen. Gåshud och svettdroppar på samma gång. Inuti huvudet snurrar tankar och utanför snurrar små, små yrselstjärnor. Väntar uthålligt efter plåster på såren, men verkar snarare som jag aldrig får lugna ner mig och läka. Som om jag inte kände mig tung redan...

Jag har ont lite överallt, går sönder här och där. Har aldrig tidigare känslomässigt kokat över och samtidigt vart så tom. Jag saknar, jag sönderfaller, tänker fram och tillbaka i intervaller. Huvudet stormar. Jag kanske inte står ut, men jag står i alla fall upp.

Äntligen smak av choklad

Måndag och jobb igen. Gläder mig dock åt att sockerreducerandet nu är över. Jag tänker dock börja försiktigt. Bortsätt från idag, då jag unnar och belönar mig själv, så är planen att enbart äta på helger eller i umgängessammanhang. Ska inte vara lika strikt som jag vart under dessa fyrtio, men ändå försöka hålla mig disciplinerad och plocka bort det onödiga. 

Choklad efter jobbet en måndag är något som senare kommer räknas som onödigt, men idag var det okej. Hur det smakade? Fantastiskt. På något sätt har jag inte lyckats bli av med sötsuget. Sist vi utmanade oss vill jag minnas att det inte smakade lika gott längre efter 40 dagar, men idag var det enbart ljuvligt. Föresten är det inte ett snapchatfilter, utan direkt screenat från mina ögon och smaklökar ;-)

Mellolördag

Kvällen blir en markant kontrast till gårdagens festligheter. Mellolördag! Första helgen under melodifestivaltåget som jag inte jobbar. Är inte så insatt, men tycker det är mysigt när alla samlas framför TVn. Ikväll delar jag popcorn med pappa. Mamma är ute och äter med vänner, och senare ikväll ska jag bege mig ut i mörkret och hämta henne med sällskap. 

Go bild från igår med fina Leila. Så mycket kärlek! Hoppas ni får en trevlig lördagkväll :-)

Jag minst sagt längtar

I flera minuter har blicken hypnotiserande stirrat på den tomma, blinkande raden. Mycket kretsar i huvudet men ingenting blir ord. Vissa saker förblir tankar helt enkelt, och kanske är det bäst så den här gången 

Minns ni när jag sa att det alltid finns något att vara lycklig över, även när det känns som mest molnigt? För min egen skull skriver jag därför en lista på fem saker jag ser fram emot inom snar framtid

1. Sovmorgon imorgon, i övermorgon, dagen efter det och dagen efter det...
2. Fredagsfestligheter med vänner
3. "Sockerförbudet" är avklarat på söndag, och när det är över får jag äntligen börja baka och fika(med måtta) igen!
4. Mamma och jag har bokat en resa i mars till Gran Canaria, Playa Inglés. Solresan blir en tidig födelsedagspresent till mig, och jag längtar ihjäl mig till doften av saltvatten och bruna ben. 
5. Komma hem till en exploderande vår. Våren är för mig som nyår för andra. Det är inte bara sneakers och vårjacka som kommer fram, utan också ny energi och motivation. Jag minst sagt längtar. 

3 - Topp tio om MIG: Vänner

Man blir som man umgås sägs det, och därför kommer ett av mina "topp tio om mig"-inlägg handla om de som står mig närmst. Jag har turen att ha flera kompiskretsar. Hade jag inte haft kontaktnät i plural, hade jag antagligen blivit mer influerad och förändrad. Att träffa olika människor kräver att man hela tiden är sig själv och inte blir för enig med en sida. Då kommer den andra sidan fallera. 

Mina bästa vänner är dem jag kallar "tjejerna" här på bloggen. Vi träffades på högstadiet, och vi klickade direkt. Att träffas varje dag och varje helg, ibland både fredag och lördag, i tre år, togs för givet. Det är inte förrän såhär i efterhand jag inser hur bra vi hade det. Idag har vi svårare att få ihop tillfällen då alla är tillgängliga samtidigt. Att vi dock, såhär sju år senare, fortfarande umgås när vi kan är helt fantastiskt. Helt klart min starkaste och längsta relation - bortsett från lá familia...

Att ha fått hänga ihop med dessa ladies, har varit precis som på film. Att se er och växa med er är mäktigt. Vi drack vår första alkohol tillsammans och vi reste vår första utomlandsresa på egna ben tillsammans. Det var inte längesen allas mopeder och cyklar stod utanför huset när vi hade tjejkväll, nu trängs våra bilar på samma lilla yta. Jag är tacksam, och jag vore inte den jag är idag om det inte vore för er. 

Till gymnasiet gick vi olika vägar och vi behövde bilda fler kontaktnät. Det tog en termin eller två innan hjärtat föll för klasskamraterna Johanna och Klara. Det var inte lika självklart att vi skulle umgås som det var mellan mig och tjejerna i högstadiet. Två tjejer som är ganska olik mig fast på olika sätt. Vi är tjejer med skinn på näsan, olika intressen, och olika personligheter - ändå hittade vi något i varandra. Det imponerar mig än idag. 

Även denna trio håller ihop idag, och har några år i bagaget. Både Johanna och Klara har flyttat till större städer, på olika håll, för studier. Ändå lyckas vi träffas förvånansvärt ofta! Det är inspirerande att umgås med varandra, just för att vi är olika men ändå får blomstra på vårt eget vis. Tro det eller ej, men det är mycket enkelt att vara sig själv med dessa tjejer. Och istället för att influeras för mycket av varandra, tycker vi om brinnande diskussioner och att stå för sin sak. 

Det finns mängder av människor i mitt liv som jag beundrar och uppskattar, och att få med er allihop i ett och samma inlägg är orimligt. Jag har träffat så många fantastiska vänner, tack vare de två umgängen jag precis introducerat. Jag uppskattar er allihop. Människorna runt omkring mig påminner inte bara om vem jag är, de bidrar till att jag är den jag är. 

Dagen strålar

Alla hjärtans dag, och solen är på sitt allra bästa humör. Kan inte riktigt minnas sist när solen värmde och himlen var så blå. Vi åkte ner till närmsta sjö, och värmde ansiktet mot solen och händerna kring den rykande kaffetermosen. Och så satt vi där, blickandes ut över den oändliga isen. Andades i takt med fågelkvittret och iakttog de två pimplarna som njöt av vintervädret lika mycket som vi.

Innan vi åkte till isen åt vi våffelhjärtan i mängder. Så mysig frukost! 

All energi sögs ur mig

Det förklarade saken! Inatt åkte jag på en rejäl migränsväng. Vart vaken med illamående, yrsel och huvudvärk nästan hela natten. Klockan var efter fyra innan jag kunde somna om, och kvart i fem vaknade jag av alarmet. Juste, tänkte jag, jag ska ju jobba idag... Inte en chans tänkte mitt dunkande huvud, och jag förblev sängliggandes hela morgonen. Inte förrän nu är jag på benen. Fick frisk luft på promenad med mamma, och även om den värsta migränen har lagt sig, så ilar det fortfarande där inne i huvudet. 

Ikväll väntar familjemys. Vi har bokat bord på Restaurang N.E.O, och därefter blir det show i konserthuset. Mamma fick konsertbiljetter av oss i julklapp. Tråkigt att inte vara helt kry, men är enbart fokus på vila fram tills vi ska iväg. Förhoppningsvis hinner jag piggna till! 

Allt är inte som det ska

Vet inte riktigt vad det är med mig idag. Något stämmer inte. Känslan letade sig fram redan igår när jag träffade Elsa för ett cirkelpass. Jag var ovanligt svag, och fick någon form av hjärtklappning som jag tidigare aldrig känt. Idag är precis allt tungt. Jag känner inte för någonting. Har gett upp dagens brödbaksplan, och låter de kvarvarande timmarna av dagen passera utan någon ånger eller ork. Gjorde mig en stor kopp latte, bredde en smörgås och kollade igenom veckans avsnitt av Ung och bortskämd  i brist på annat.

En vecka ur kameraalbumet

Min lediga vecka har rusat förbi. Har fortfarande lite problem med sömnen, och jag måste ställa alarm för att inte sova bort hela dagarna. Jag känner dock att jag har lyckats ta vara på tiden jag fått över, och den tiden kan klassas som bra och energirik.

I tisdags träffade jag tjejerna över en fika. Julia, har äntligen kommit hem efter en månad i Thailand, som vi saknat det där leendet!

Efter fika väntade den exklusiva smygpremiären av Fifty shades darker. Har inte sett ettan, så förväntningarna var allt annat än skyhöga. Men det var en bra film, trots att jag egentligen är mer för sci-fi-genren än romantik. 

Dagen därpå, onsdag, satt jag hårmodell för joico på Klippcenter i Jönköping. En kär vän till mig jobbar där och frågade om jag ville ställa upp, varpå jag tackade ja. En riktigt spännande dag. Jag och de tre andra modellerna gick där ifrån mer än nöjda och glada. Vilka duktiga frisörer!

Jag fick en kall, askblond frisyr, vilket jag verkligen kommer trivas med nu i vinter. I vår blir det nog ljusare igen dock.

Frisörsalongen byttes mot ett fik, och den ytliga vården byttes mot inre energipåfyllning. Jag mötte upp Johanna på stan och vi satt länge och pratade om allt mellan himmel och jord.

Jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilderna. Tror min mobilkamera börjar bli utsliten hehe... Jag hoppas ni har haft en bra vecka. Denna fredag känns för mig som en lång söndag. Jobbar långa pass både imorgon och på söndag, men det känns okej. 

Det vankas tjejkväll

Idag sov jag längre än någonsin. För länge. Så många timmar att mina fingrar inte räcker till att räkna på. Sliten, som sagt. 

Snart väntar mysiga planer. Nästan alla i tjejgänget var tillgängliga just i kväll, och vi lyckades därför planera in en riktig tjejkväll tillsammans. Det vankas fika och bio. Välbehövlig tid. Nu ska jag laga mat. Om jag ändå hade samma passion för matlagning som för bakning... 

Imorgon blir mitt långa blonda ännu blondare. Sist Klara färgade önskade jag en ombre för att slippa den markanta utväxten, men denna gång blir det andra önskemål. Mer än så tänker jag inte avslöja...