moasandberg

Teneriffa Playa Paraiso

Jag lovar, jag har haft det så bra som det bara går med de förutsättningar jag hade. Minst sagt, mycket har hänt sedan vi senast hördes av, och mycket kommer hända framöver också. Någon dag innan vi skulle resa gick min morfar hastigt bort. Livet visade sin mest orättvisa sida och utan någon som helst förvarning var han helt plötsligt i himlen. Frisk och kry, 69 år. Jag är fortfarande chockad och ledsen. 

Solen lyste för morfar där ovan molnen och en vecka isolerad på en ö med kärlek läkte lite som plåster på såren och jag har inte bara vart ledsen, jag har också levt lite för honom. 

Nå, inte så pjåkigt va? Vi tog hissen upp till takterassen och njöt av denna underbara utsikt över vårt hotell. Vårt rum låg (se bilden) till vänster i mitten, och balkongutsikten över både pool och hav och var minst lika fin som från takterassen.

Vädret har inte vart helt stabilt. Vi fick enbart ca 4 ordentliga soldagar vid poolen, när det var molnigare passade vi på att turista på Teneriffas gator där vi såg vackra shoppingstråk och enorma bananodlingar, häftigt! Vårt hotell låg som på klippor, och vi beundrade det blå både på höjd och från hotellets privata strand mellan klippblocken. Det finns inget som fascinerar mig mer än naturens enorma kraft. Atlanten är så mäktig och jag är så chanslös...

Vår vandring på klipporna tog oss till en annan strand. Där fann vi även en mysig restaurang som vi återvände till en kväll senare när vi tröttnat en aning på all inclusive-buffén.

Vi har inte bara tagit vara på all mat och drinkar, utan också den fria tillgången till aktivitet och rörelse. Vi hyrde tennisbanan två kvällar, varpå vi gått på vattengympa och gym. Himla varmt, men också välbehövligt efter all denna maaaat haha...

Allt flöt på så bra, fram tills vi skulle hem. Planet var väldigt försenat och vi tillsammans med alla andra resenärer fick spendera dagen på ett annat hotell. Med väskan incheckad på flygplatsen, outfit redo för svenskt klimat och en temperatur på närmare 27 grader, fanns inte så mycket att göra. Vi svettades runt på stan, och dötiden i lobbyn gick i slowmotion. Vi lyfte från marken 23.30 istället för planerade 15.10, och jobb idag fick ställas in eftersom vi inte var hemma i Sverige förrän 06 tiden. Så kan det gå!

Hur som helst har jag haft en bra resa. Jag har både bott som en prinsessa och blivit behandlad som en. Nu väntar nya äventyr. Jag laddar om och förbereder mig inför första dagen på nya jobbet imorgon! Har en bra känsla i kroppen, och jag ska göra allt i min väg för att känslan ska kvarstå. Ha en bra vecka!

Måste fälla upp paraplyet och tänka positivt

Om jag får säga det själv så har blogginläggen den senaste tiden blivit ovanligt deppiga. Det är som om det har duggregnat i flera månader. Det är inte likt mig som optimist att inte fälla upp paraplyet och tänka positivt. Jag har liksom låtit dropparna få falla och blöta ner mig. Jag har lättat mitt hjärta mer än vanligt och jag har fått mer respons än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vänner och bekanta hör av sig, frågar hur det är med mig, tackar för ärliga inlägg, erkänner att de själva kan relatera till oroligheterna efter studenten och erkänner att de är oroliga inför vad som komma skall...

Förra helgen var Johanna och Klara hos mig och åt lunch. Vår fd.mentor hade hört av sig till Klara och bett oss spela in en video om möjligheterna efter samhällsprogrammet, som hon i sin tur skulle visa för kommande samhällselever. Passande nog har vi valt tre helt olika vägar och är ett praktexempel på hur oändligt många möjligheter det finns efter studenten. Men vad skulle jag säga i inslaget om mig och min väg? Klara pratade om hur det är att lägga ett år på sitt största intresse och om Sing- and Songwriter-programmet som hon läser, och Johanna berättade om hur det är att plugga vidare till sin dröm inom civilekonomi. Skulle jag skrämma upp alla niondeklassare genom att berätta att jag efter studenten har blivit en pessimist som flera månader efter utspringet fortfarande är vilsen och velig? Skulle jag framstå som ett skräckexempel? Aldrig i livet. Min väg må vara dimmig, men den är inte sämre för det. Jag velade in i det sista, men jag går inte i ett dike idag, jag går på en väg. Jobbvägen. Att jag sedan har haft svårt att hitta jobb är inte valet av min vägs fel. Dock önskar jag att jag hade förberett mig lite mer.

Det jag skulle gjort annorlunda om jag tog studenten igen är just förberedelserna. Jag stod och stampade alldeles för länge med ryggen vänd in i det sista. Kvällen innan uppropsdagen visste jag fortfarande inte om jag skulle ställa klockan och närvara, eller om jag skulle jobba istället. Jag tackar dock mitt veliga jag för att jag öppnade vägen för utbildning, jag önskar dock att jag inte hade tagit jobbvägen för givet.  

Till alla veliga kommande studenter. Ni behöver inte ha en plan, men ni bör förbereda er inför olika vägval. Bara för du inte bestämt dig på studentdagen vad det kommer bli av dig, så betyder det inte att du inte har mycket att förbereda. Väger ni mellan jobb och studier, rekommenderar jag att söka till båda och känn efter vad magkänslan säger när det väl är dags att välja. Vet ni att ni vill ha en paus från skolan, vänta inte med att söka jobb! Kanske hittar ni ett på första försöket, men tar det längre tid, som för mig, att hitta rätt är det alltid till en fördel att ha börjat i tid.

I mitt inslag till niorna pratade jag alltså om jobbvägen. Att det är skönt med en paus från pluggstress, och att det blir en tryggare framtid med en buffert inför kommande studier, resor, eller flytt hemifrån. Jag fullkomligt älskar att ha en växande ekonomi, och att spara pengar har blivit som en hobby.

Så, trots att det verkar som det regnat i månader, så är jag inte dyngsur. Även om det är jobbigt att hasa sig fram på olika arbetsplatser och inte känna gemenskap, så är jag tacksam varje dag jag får åka och jobba. För varje jobbtimme bygger jag på mitt ekonomiska tak, vilket skyddar mig från de värsta skurarna. Jag är säker på att jag kommer hitta min plats och min gemenskap någon gång framöver, och tills dess får jag bara försöka komma ihåg att ta på mig regnjackan och inte påverkas så mycket för stunden, jag har ju trots allt jobb att gå till... /optimisten 

Strukturerad shopping

Idag var jag på stan. Med mig hade jag en hel lista med saker som behövdes inhandlas eller se över inför jul. Folk börjar nysta i vad en önskar sig, och jag som egentligen har allt för mycket har ändå lyckats peka ut lite av varje. Bland annat vinglas och ett par örhängen från Tory Burch. På den medtagna listan stod fler saker än jag fick med hem. Går sällan bra att shoppa strukturerat. När man vet vad man letar efter tycks man aldrig hitta allt man vill...

 

Knackar på nya portar

Än en gång står jag framför nya portar som väntar på att öppnas. Vikariatet på Attends har nu gått ut, och ett annat jobb kommer komma in. Hur det känns att gång på gång börja om och aldrig hitta sin plats säger sig självt. Det är jobbigt, och motivationen är väl ganska låg för tillfället. Jag önskar att jag såg längre än en månad i taget. Samtidigt är ingen gladare än jag som i alla fall ser en månad framför mig istället för en knapp morgondag.

Men innan dess tar jag semester! Teneriffa väntar på mig och jag väntar på Teneriffa. Om en vecka behöver jag inte vänta längre...

Dubbeljobb

Att ha ett extrajobb var under skoltiden grymt. Utöver ett studiebidrag på 1050kr, bidrog mitt extrajobb till en drygt 200% inkomstökning. I dagens läge känns inte de där extra 2000kronorna lika fancy. Visserligen är det fortfarande 2000 välbehövliga kronor, men att kombinera två jobb är inte lika smidigt som att kombinera skola och jobb. Det är slitsamt att dubbeljobba de dagar det kolliderar, idag är en sådan dag. 

Jag är dock tacksam och håller hårt i mitt extrajobb. Det är en av mina tryggheter i vimlet av jobbsökande. Även om det är ansträngande att dubbeljobba, så vill jag alltså inte säga upp min garanterade miniinkomst. Den säger jag inte upp förrän jag ser längre fram än handen framför mig. Och tills dess, är mödan värd...

moasandberg.se

Från nu hittar ni mig på moasandberg.se! Himla kul med en egen domän. Med några bloggår på nacken kände jag att det var dags för nästa steg. Samtidigt renoverar jag en alldeles för somrig design. Är inte riktigt nöjd än, men hoppas ni kommer känna er hemma trots lite kaos framöver... 

Denna veckan jobbar jag natt! Ska alldeles strax bege mig ut i mörkret, vilket jag inte riktigt känner för. Har det riktigt bra här under filten i soffan... Sov gott!

Om livet vore en pizza

Slängde av mig skorna när jag kom hem. Jobbkläderna hamnade i tvättkorgen och jag i duschen. Fredag... Det finaste ordet jag hört på länge. Finaste ordet innehöll fina planer. Vi packade in oss i min bil och körde i motvind av virvlande snö, mot Jönköping. Väl på plats föll lugnet in i ett något mysigare och varmare klimat. Vi mötte upp Jönköpingsbon på NEO, varpå jag beställde den godaste pizzan jag ätit på mycket länge...

Fantastiska fredagkväll, varför tog du slut? För en kväll var allt som förr. Vi var 16 år igen och pratade om gamla minnen som om de hände igår. Tider då vi sågs varje helg, tider då våra liv gick i samma fotspår och våra scheman föll samman på ett sätt som de inte gör idag. Alla har gått olika vägar, jobbar olika tider och det är en hel vetenskap att få alla på samma plats vid samma tidpunkt. Därför var det inte bara pizzan som fick högt betyg igår, hela kvällen var guld

 

Upp