moasandberg

Jag har snart grävt klart

Minns ni när man var liten och grävde i sanden, och till slut grävt så långt så det var kallt och mörkt i gropen? Jag har länge grävt efter studenten. Varje uppgift jag har lämnat in är som ett tungt spadtag, och man har aldrig sett slutet. Man har bara grävt och grävt och grävt, precis som när man var liten, utan att någonsin komma fram, utan att veta vad det innebar "att komma fram". Minns ni när man kände sig klar med gropen när man var liten? När man slutade gräva? Jag vet inte hur det var för er i och för sig, men jag var inte klar förrän det började komma vatten från marken i gropen. Om två spadtag kommer det vattnet att börja sippra in.

Allt som vart så abstrakt och omöjligt stort, har nu blivit något jag kan räkna på två fingrar. Två prov kvar innan studenten. Ett imorgon, och ett i övermorgon. Sen har jag grävt klart. Och minns ni vad man gjorde som liten när man grävt klart? Jo då började man bygga slott av sanden som man grävt upp, eller så började man gräva nya gropar. Vad jag gör, om jag bygger slott med de kunskaper jag redan besitter efter alla dessa år i skolan, eller om jag ska sätta spaden i sanden igen och påbörja en ny grop och leta nya kunskaper på högskolan, det återstår att se...

Resfeber

Titta vilken gosig fredag jag har! Som jag nämnde så är dagarna till Cypern få, och färre är dagarna tills allt ska vara nerpackat. Vi gick hem till Klara och Astrid efter skolan och diskuterade vad som skall stå på packlistan samt vilka plagg som ska med från Klaras garderob. Smidigt att åka ett gäng tjejer(och en kille förstås) så man kan låna lite av varandra när man tröttnat på sina egna outfits. Där efter gick vi igenom Johannas garderob och gjorde detsamma som i Klaras, det vill säga samlade ihop allt för många outfits än vad det finns dagar innan hemresa. 

Efter garderobskaos väntade kaffe till oss och en skål vatten till Astrid på Johannas inglasade altan, där vi tillsammans bubblade av förväntan och smed planer om veckan vi kommer spendera söder ut. Imorgon kommer samma sällskap hem till mig. Dels för att min garderob står på tur, men också för att ha vår sista pluggdag tillsammans. Helgalet att jag inte kommer plugga med dessa tjejer mer framöver!

Gos med Astrid!

Stockholm med klassen

Jag har en känsla som återkommer vid samma tidpunkt på veckan. Då jag sätter i nyckeln i låset, kliver in och stänger dörren till mitt hem bakom mig, andas ut. Fredag. Äntligen. 

Denna vecka har dock vart helt okej. Det har vart mycket att göra, men desto mer har jag nu fått gjort. I onsdags pausade vi verkligheten, ställde väckarklockorna tidigare än vanligt och åkte norr ut. Riksdagsbesök och museum var planerna för dagen och då förstår ni antagligen vart det bar av. Men klassen hade mer planer och förväntningar på Stockholm än studiebesök. Solsken, god mat, lite shopping och en rejäl gemenskapsboost såhär veckorna innan vi skiljs åt var minst lika viktigt som att lära sig om historia och politik. Här har vi skaran av tjejer som dagligen omger mig, och som jag kommer sakna av hela själen efter att behöva skiljas från dem!

Till lunch spreds sig klassen till olika hörn och vrår runt om Stockholms gator. Jag, Johanna och Klara hamnade på en solig drottninggata på italienska Polpette. Kummel och hummersås till mig och Pestokyckling till tjejerna och sedan var vi både mätta och nöjda.

Vid Drottninggatans mynning var utsikten mer än perfekt. Där stod vi och väntade på att bli insläppta till Sveriges hjärta och  inte kunde väl jag låta bli att inte föreviga detta tillfälle med några knapptryck!

Efter intressanta utbildningsdebatter och en häftig rundtur så fick vi ledigt! Shopping och fika hans med innan bussen rullade mot lilla Eksjö igen. Fyndade en fin body inne på ZARA som alldeles strax kommer lägga sig tillrätta i min resväska. 7 dagar till Cypern, och det kan inte komma lägligare! Åh vad jag VILL fira att alla uppgifter har lämnats in efter denna vecka. Åh vad vi SKA fira! 

Kattungeterapi i pluggstressen

Tid, jag behöver tid! 

Nästa vecka åker jag på studentresa och innan dess har jag miljontals saker som skall göras, tusentals uppsatser att skriva, och hundratals uppgifter att redovisa. Det må va en aning hyperbol i den meningen, men det känns verkligen som jag jonglerar med alldeles för många bollar just nu. 

Gymnasiearbetet lämnades in igår, men inte kan jag slappa idag för det! Tvärtom måste jag jobba ikapp med de uppgifter som jag inte prioriterat i all gymnasiearbete-hets. Som om det inte redan var på tok för mycket, rullar nya uppgifter in och jag vill bara ställa mig upp, skrika STOPP, och springa ut ur skolan  en allra sista gång, i min vita klänning och mössa med guldig brodyr...

Dock har jag fått le lite grann de senaste dagarna, och inte bara låtit hjärnan gå på högvarv. Studentfest, fikastunder, kattunge gos och årsdags firande med Erik har jag sett som solsken som fått sippra fram mellan de tunga molnen.

Om inte detta är terapi för själen, då heter inte jag Moa! Hur stressad man än är, så stannar tiden när våra blåa ögon möts. Jag talar inte om Erik denna gång, utan lillkatten såklart! Min lilla, lilla plutt som sprider så mycket värme! 

Erik och jag åkte till Jönköping och åt middag på Pinchos. När den här bilden togs var vi mättare än någonsin förr! Klockren årsdag! Jag älskar dig

Upp