moasandberg

Vem sitter egentligen på svaren?

Ni undrar förstås hur det går för mig i livet. Ska jag plugga eller jobba? Flytta eller bo hemma? Gräva nya gropar eller bygga slott av sanden jag grävt upp hittills... Sanningen är att jag ännu inte vet, att jag är lika nyfiken som ni. Vem sitter egentligen på svaren, för jag har ingen aning. Tankarna går fram och tillbaka, vad vill just jag göra av kommande år av mitt liv?

Till och börja med kom jag in på Medie- och kommunikationsvetenskapsprogrammet med inriktning medieproduktion på Jönköping University till hösten. För var dag som går blir jag mer och mer säker på att det är precis det jag vill läsa. Utbildningen skulle vara som nyckeln till alla mina låsta karriärdrömmar och mål jag har just nu, men det finns alltid ett men. Denna gången är men:et: vill jag verkligen det här just nu? Är det nu jag vill börja min resa mot karriären, eller vill jag göra andra resor först? Vad är skillnaden på att vara färdigutbildad när jag är 22år eller när jag är 23?

Att jobba ett år, bo hemma och skapa en stabil buffert är mitt andra alternativ. Att möjligen resa är något både jag och Erik är sugna på, och även om det bara vart löst prat så har vi drömt oss bort till USA där vi, någon månad bara, besöker stad för stad och ser allt som man ska se...

Får man chans att resa när man pluggat klart? Kommer jag komma in nästa år om jag väljer att jobba nu? Tänk om jag inte hittar jobb? ... Tankarna går fram och tillbaka, vad vill just jag göra av kommande år av mitt liv?

Focus

Kunde inte avgöra vad som var finast att fokusera på. Antingen den väldans blåa, varma himlen, eller också den fantastiska handling som omger utrymmet mellan pärmarna i Förr eller senare exploderar jag. Vilken dag. Även om jag sovit bort den fram till tre, så var sol- och lästimmarna ute på soldäcket därefter de mest rogivande på länge.

Nattpassen går för övrigt bättre än väntat, även om det både är svårt och synd att behöva vända på dygnet. Framförallt nu när himlen är sådär blå som jag önskade för några dagar sedan. Men lite smått mörkrädd som jag är njuter jag av att inte sett mörkret på hela veckan. Jag går in i fabriken precis innan solen försvinner ur syne, och kommer ut igen då den lyser i ögonhöjd, redo för en ny dag. 

Barnkalaslunch!

Låt rubriken tala för sig själv. Vad skriker mer barnkalaslunch än korv med bröd och läsk? Vi grillade innan Erik skulle fara mot Eksjö igen och jag skulle städa huset innan mamma och pappa kom hem. Det har jag hållit hemligt tills nu, men de senaste tio förgångna dagarna har jag vart ensam hemma. Mamma och pappa har vart på semester utomlands och jag kunde på grund av jobbet inte följa med. Anton eller Erik har hållit mig sällskap majoriteten av nätterna, och då jag väl behövt somna ensam har tack och lov regnet smattrat bort eventuella skrämmande ljud. Jag har också mitt kvällsschema att tacka då det bidragit med mindre ensam mörkertid. Ikväll kommer de i alla fall äntligen hem igen, och jag hinner nog inte mer än att säga hej innan jag åker till jobbet. Nattveckan börjar idag, vilket ska bli hur spännande som helst! Jag som är så kvällstrött förväntar mig en svår kamp med klockan i natt, men jag lovar att återkomma om jag överlever!

Helg i Linköping

Mitt krassliga jag packade i lördagseftermiddag mitt pick och pack, lastade in det i Eriks bil och åkte mot Linköping. Mitt eviga virus har spridit sig till halsen och jag kan inte komma på en enda kroppsdel som det inte förpestat vid det här laget, vilket borde innebära att halsen är slutdestinationen innan jag är kry igen...

Vi åt middag på Gula Huset, popcorn på biografen som på duken visade Central Intelligence och avrundade kvällen på Pinchos med varsin godisdrink. Det såg ut ungefär såhär:

 

 

Sista passet för den här veckan, eller?

Kvällsveckan har lett mot sitt slut, men ännu väntar inte helg för mig(nackdelen med att ha två olika jobb parallellt). Jag är lite bitter nu, för klockan är 00.30 och jag har jobbat sedan 14.15 och jag känner verkligen inte för att gå upp och jobba imorgon bitti igen, på mitt andra jobb... Men innerst inne vet jag att det lönar sig. Efter jobbet imorgon väntar mysiga planer i Linköping. Jag hoppas på fantastiskt väder, eftersom jag inte hunnit vara ute mer än fram och tillbaka från bilen på hela veckan! En sådan här himmel hade vart för bra för att vara sann, Godnatt!

 

Lediga luckor

Här om dagen knackade det på dörren, och på andra sidan stod Klara med en vattenmelon i famnen, och Johanna med vindruvor och färska frallor. Jag hade hembakade kardemummabullar och havrekakor med chokladkola i frysen som jag bjöd på, och tillsammans utgjorde vårt knytkalas en himla trevlig brunch!  

Vad jag märker mer och mer i resan mot vuxenlivet, är hur mitt och minas vänners liv glider isär. Även om vi alla alltid har varit olika, så har vi i princip haft samma rutiner. Vi slutade skolan samtidigt, pluggade på samma läxor inför samma prov osv. Men nu när studentklockan är slagen och alla börjar skiljas åt olika håll, så blir det svårt att få tiden till att räcka till. Framför allt svårt att tajma in, typ bruncher och annat mys, i allas våra olika vardagsrutiner och scheman. Det var guld att få träffa Johanna och Klara igen. Det var guld att hitta en ledig lucka i våra scheman. Så guldigt att vi redan är på jakt efter ännu en fri stund tillsammans.

Avrundat goshelg, nu är måndagsjobb välkommet

Jag har haft en fantastisk helg. Jag hade inte träffat Erik på en vecka, så när han i lördagskväll knackade på dörren hoppade jag bokstavligen upp i hans famn och lämnade den inte förrän imorse då han åkte iväg och jobbade igen. Det lilla i vardagen är så underskattat. När jag annars träffar Erik i princip varje dag, maximalt med någon dags mellanrum, så tänker jag inte alltid på hur viktig han är i min vardag. Att ha fått sakna honom har vart nyttigt och lärorikt, även om jag helst ser fler fördelar i att träffa honom ofta... 

Jag jobbar kväll hela veckan vilket resulterar i att jag har dagen ledig. Måndagens timmar spenderar jag i vårt fantastiska uterum, tillsammans med litteratur. För tillfället Förr eller senare exploderar jag. Jag har missat så mycket bra böcker på grund av tidsbrist i skuggan av skolarbeten, så det hårdaste jobb jag utför nu i sommar är att läsa ikapp! När jag är klar med John Green väntar Jojo Moyes.

 

Fredag på piren

Jag har fortfarande inte blivit lämnad ifred, och viruset håller i sig. Det stoppade mig tyvärr i onsdags och torsdags från att gå till jobbet, men igår ställde jag klockan igen i ren protest mot min kropp. Dock är jag på bättringsvägen. Min kokande kroppstemperatur har återgått till standardläge, men kroppen gör fortfarande ont, ögonen är irriterade, näsan börjar bli täppt och öron börjar bli lomma. 

Igår var en intensiv dag. Att ta sig upp ur sängen halv fem på morgonen var en kamp i sig, och att jobba i 8,5h utan att känna sig pigg var dagens kamp nummer två. På kvällen hade jag, Klara, Malin och Julia bokat bord på Seaside på Piren i Jönköping, och även om jag såg fram emot det massvis, blev även det en form av kamp mot mitt ofriska jag. Även om kroppen hade det lite kämpigt, så mådde själen bättre än på länge. En vacker, solig utsikt över Vättern, två flaskor vin och tre härliga tjejer var allt jag behövde denna kväll. Att maten var himmelsk var bara en bonus.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

I måndags vände jag blad som sagt, och helt omedvetet fick det nya kapitlet en oväntad start. Jag tog mig igenom måndagen, fylld med intryck och de nya saker man introducerats för, men dagen tärde på mig. När jag kom hem var jag helt död. Jag hade ont överallt och drog slutsatsen att min kropp inte var van vid den sortens arbete. Huvudet kändes som en tickande bomb, och jag kände varenda pulsslag innanför tinningarna. Jag sov i hopp om att det skulle gå över, vilket det inte gjorde, och vilket det inte gjort ännu - två dagar senare. Jag har åkt på en rejäl infektion tyvärr. Himla olägligt. Feber, dunkande huvud, variga ögon. Jag tog mig igenom gårdagens arbetsdag, trots feberfrossa, men imorse gick det bara inte. Därför hamnade jag tyvärr här idag

Jag som så sällan är sjuk! Typiskt!! :-(

Slut på kapitel 1 i boken om sommaren

Efter studenten följde en månad av ekon, återhämtning, roande och spontanitet. Nu är det slut på det. Likväl som jag var förväntansfull kvällen innan den 4 juni, så kommer jag vara minst lika klarvaken ikväll, prick en månad senare. Imorgon är nämligen första riktiga dagen på mitt sommarjobb! Himla spännande att utsätta sig själv för saker man egentligen inte tror sig klara av. Att gå hela sommaren i arbetarbyxor och köra truck är precis vad jag kallar utveckling. Jag slänger mig verkligen in i en helt ny värld, och även om jag bör känna mig nervös och livrädd vid det här laget, så kan jag inte låta bli att njuta av fjärilarna i magen. Det är nu som är bästa tiden, right?

 

Innan det nya kapitlet i boken om sommaren börjar, så måste jag dela med mig av några sista minnen från min ledighet-från-alla-måsten! I onsdags exempelvis träffade jag Johanna och Klara för att äta lunch/fika på Thimons. Senare på kvällen gick vi ut och tog några glas på 3rok. När vi träffades innan i Emmys lägenhet slog det oss att vi aldrig haft en "girls-night-out" som bara inkluderar oss tre. Den tanken gjorde kvällen så mycket bättre och vi hade det jättekul...

Morgonen därpå hade jag helt andra planer. Mamma har fått semester och vi hade planerat in en minisemester, bara hon och jag, för att njuta av vår gemensamma ledighet. Bilen for mot Västervik, och någonstans längsvägen stannade vi och tog fram vår picknickkorg. Kaffe smakar aldrig lika bra som på fikaplatser vid vägkanten. Väl inne i Västervik checkade vi in på Hotell Park, shoppade, tittade på vackra bebyggelser och åt middag i hamnen; Oxfilé till mamma, och halstrad Gös till mig. Hur gott?!

Dagen därpå var planen att sola och bada. En plan som sprack EFTER frukost, för INNAN frukosten och UNDER frukosten var himlen klarblå. Det bidrog i och för sig till att den blommiga, smultrondoftande trädgården blev vår destination för morgonen. När vi gått in för att byta om till bikini, packa och bege oss, så började regnet smattra på rutan. Det kom verkligen från ingenstans. Molnen lättade inte direkt, och strandhänget var ett minne blott. Däremot tog vi en tripp till Gränsö Slott och spelade golf vid Lysingsbadet innan vi åkte hemåt igen

Upp