moasandberg

Annandagskväll med en twist.

Ljus, saffran, gran, must, choklad, paket och sist men inte minst vänskap. Ett annandagskvälls starterpack. För tredje året i rad hade vi minijul tillsammans, och från nu räknas det som tradition. Ingen jul utan fika och julklappsutdelning med Johanna o Klara. 

Det var mysigt till en början, men efter några timmar började jag må illa. Som en käftsmäll åkte jag på maginfluensa. Det kom verkligen från ingenstans. När all julstress och julplaner tog slut, så brast mitt immunförsvar helt enkelt och nu ligger jag här på soffan, försvarslös och oskyldig.

Dagens planer: försöka äta utan att kräkas, kolla på film, läsa. 

Dan efter dan...

Såg man ut genom fönstret var det grått. Vinden drog i de stackars grenarna, och regnet smattrade lätt mot marken. Såg man in genom fönstret var det färgglatt. Skratten ekade runt bordet. Brasan smattrade från kaminen och värmen i rummet och inom oss var odödlig. Det var jul.

För första gången på många, många, allt för många år, var hela släkten närvarande på julafton. Det var så roligt att träffa alla igen och, och känna att det är som vanligt. Alla dessa förändringar i livet de senaste halvåret har skakat om mig och jag vet inte riktigt vem jag är längre. Men att vara med familjen känns alltid så solklart rätt. Jag behöver inte fundera, bara vara. 

Vi passade på att ta familjekort och kusinkort framför brasan...

Jag hade en toppen julafton med hela familjen, precis som det ska vara. Jag är tacksam över min släkt, och lika tacksam för alla presenter jag fått ta emot. Bland mycket annat fint, fick jag också detta

Ikväll väntas festligheter och julfirande med vännerna. Vill också passa på att önska er alla en god fortsättning. Hoppas ni haft en mysig julafton och juldag!

 

Dan före dan...

Nu har jag äntligen landat i all julstress, och precis som vanligt vid den här tiden på året så njuter jag till 100. Jag har hur mycket energi som helst, och när det inte pysslas med julklappar så står jag antingen och bakar eller städar. Igår lyste solen in från fönstret och mitt lussebak strålade som det guld det faktiskt är...

För att vara första gången på egenhand sedan hemkunskapen i högstadiet så är jag riktigt nöjd! Trots att jag totalt missade russinen...

Efter lussebaket så åkte jag till familjen Collerstedt och firade minijul. Jag välkomnades med glögg och pepparkaka, och efter middagen bytte vi julklappar. Så mysigt!

Idag var jag som sagt på julbord med mina, snart saknade, kollegor och ikväll är det minijul hemma. Julstämningen är på topp. Mamma har kokat skinka och jag har bakat marsipangodis. När Anton och Erik kommer från jobbet ska vi äta gott, klä granen och senare ikväll glögga och byta julklappar. Blir en riktig familje-myskväll! 

Vänder jag blad eller byter jag bok?

Mitt arbete på Torebrings är slutfört och nya kapitel väntar återigen i livet. Jag vet inte riktigt om jag läser fort eller om jag byter bok innan jag läst klart. Nog går det undan, och allt för ofta det här året har jag fått söka mig till nya platser och till nya människor. 

Först och främst tänker jag känna in julen. Njuta av ledigheten jag har framför mig. Av maten och familjen. Kommande dagar består av julmys hos Eriks familj, julbord med gänget på Torebrings, bak av lussekatter och julgodis, granklädning, massor av julmusik, familj, vänner, presenter och enbart värme i kylan. Där efter återgår jag till mitt femskift på Attends. Visserligen en plats jag bekantar mig med, men nya kollegor väntar efter nyår. Även denna gång ska jag göra mitt yttersta för att få känna min plats med dem. 

Min lediga dag tillbringar jag hittills såhär, men snart blir det mer liv i luckan. Jag ska storstäda mitt rum, baka och om möjligt åka in och julhandla det absolut sista. När mörkret börjar lägga sig ska jag till familjen Collerstedt. Mysig dag!

Ser slutet på jobbet, början på myset

Sista jobbveckan på torebrings är nu påbörjad, vilket jag enbart tycker känns sorgligt. Jag kommer verkligen sakna Lina och Maria, men temperaturen på kyllagret och där med mina sex lager av långärmade tröjor som gör mig orörlig, ska bli skönt att slippa. 

Stressen över julhandlingen börjar tvina, vilket känns skönt. Nu hinner en äntligen stanna upp och njuta av högtiden. 

bild från förra årets luciatåg då jag gick som krontärna. 

lever för jag kan

Igår var en riktig tung dag som ni säkert förstod. Avskedet var vackert och vi lämnade ett hav med blommor efter oss. Nu måste vi bara acceptera utan att behöva förstå... 

Kontrasterna i livet är färgstarka, och efter att ha haft en riktig skitdag igår så ska jag idag gå på fest och ha roligt. Mitt liv fortsätter med morfar i minnet, och är det någon gång man vill passa på att leva så är det när man precis blivit påmind om hur oväntat livet kan vända. 

Begravning

Tyngden i denna dag är obeskrivlig. Himlen är klar, men jag ser moln. Temperaturen ute är varm men jag är minusgrader. Stämningen är dov och tankar som tryckts bort kommer återigen fram. Alla dagar kan inte vara fröjd, och jag tillåter mig själv sorg. För om jag inte sörjer nu kommer jag inte känna helhjärtad frid senare. 

Idag ska vi säga hejdå till Morfar. Ett hejdå fyllt med massor av blommor, ljus och kärlek. Tungt, men också lite skönt. Det som hänt kan man inte ändra på, hur mycket jag än skulle vilja förstås, och efter idag kan man börja blicka framåt på ett annat sätt än vad jag kunde igår. Förbereder mig på mycket känslor, och jag ska inte stänga in en enda. 

Kryper i fingrarna men får inte fram ett ord

Jag vill skriva så mycket varje dag, men all inspiration och ork går i motvind. Det kryper i fingrarna och jag tänker mycket, men för ovanlighetens skull kan jag inte få ner det på svart och vitt. Ikväll fick jag i alla fall en stund över och tänkte därför komma över för att säga hej och uppdatera er om min tillvaro.

Som en fisk i vatten trivs jag på mitt nya, tillfälliga jobb. Vi kommer så bra överens och har riktigt roligt ihop, precis som det ska vara. Känns tråkigt att det tar slut efter jul...

Annars då? Mjorå. Jag börjar ligga efter med julklappshandeln och hoppas någonstans på att det kommer vara enkelt och lösas så fort jag lyckas komma iväg till stan, även om jag innerst inne vet att det blir svårare ju längre man skjuter på det. Förutom stressen som knackar på axeln och väntar på att jag ska vända mig om, så har jag läget under kontroll. Favoritstunden på dagen är de 13minuterna framför julkalendern. Den viktigaste och mysigaste verklighetsflykten, verkligen! 

Upp