moasandberg

En dag utan måsten

Denna morgon har jag flyttat in läshörnan från uterummet, till soffan i vardagsrummet. Det är en härlig dag på G, utan fler måsten än lite kvällsjobb på Novum. Faktum är att dagen är reserverad till mig själv, och att få göra precis vad jag känner för. Det är skillnad mellan att ha en ledig dag med planer och måsten, och en ledig dag utan. Idag ska jag prioritera de där tankarna som man ofta inte har tid att bearbeta. Ingenting jag gör idag ska jag göra för att jag måste(förutom att jobba då), utan för att jag känner att jag vill och behöver. Borde inte alla livets dagar alltid vara som den här?

 

Möten & förändringar

Erik och jag var i Jönköping igår eftersom jag hade en arbetsintervju inbokad. Han lovade att köra mig då jag jobbat hela natten och var en aning sliten, som ni vet. Efter mitt möte kikade vi runt i lite affärer och åt god mat på Bryggan Café & Bistro innan vi gasade hemåt och jag åkte vidare på yoga. Hur som helst, så fick jag med mig lite ny litteratur hem! Vanligtvis brukar jag låna på biblioteket(som den ekonomiska student jag är...), men Moyes böckerna är eftertraktade, och inte orkar jag ställa mig i kön och vänta fem månader.

Dagens plan är att äntligen få börja lära känna Will Traynor och Lou Clark mellan pärmarna, grilla hamburgare och påbörja veckans förändring nummer ett(kommer fler...): välja glasögon! Imorse var jag nämligen på synundersökning och äntligen ska jag skaffa nya glasögon. Senast jag bytte var jag ung högstadieelev, och de svarta tjocka bågar som jag då valde har nu gått från "ganska coola" till gräsliga. Jag vill ha ett par glasögon som jag känner mig bekväm med att använda. Ett par där jag kommer fram, istället för göms bakom. Jag ska ju stå i centrum, inte mina brills...

Här är ett av mina sju hemlånade par... Vilka som vinner, det återstår att se!

Godmorgon, 16:50

Jag slocknade som ett ljus imorse, till fågelkvitter och bländande soluppgång. Att jobba 18-06 är mer än bara utmattande. Ens fysiska muskulatur räcker inte till kl.04:00 efter 10h jobb, och man måste mentalt tänka att man är stark för att få materialet att röra sig. Trots åtta timmars sömn så orkar jag ännu knappt lyfta ett finger. Om en timme rullar jag mot jobbet igen där ytterligare tolv timmar väntar. Jag är superglad som ännu har ett jobb att gå till, men jag är också väldigt utmattad efter att ha jobbat sex nätter i rad. Det är faktiskt skönt att det efter den sjunde väntar lite ledighet... 

Nästa vecka jonglerar jag många bollar i luften. En hel del förändringar och möten, men mer om det i framtiden... 

 

Jag ska stå i centrum

Jag lät väldigt rädd i mitt förra inlägg, och jag insåg inte att jag kände mig lite rädd när jag nyss skrev det förrän jag själv läste det. Det är läskigt med en ny vardag! Nya rutiner, nya människor, ett nytt liv. Dock tar jag tillbaka det jag skrev om att jag inte kommer göra något som är viktigt för mig i livet. Jag kommer göra något jätteviktigt. Jag ska ta ett år och rena själen. Slippa stressa med uppgifter, ha prestationsångest för skolan och så vidare. Jag ska ta en paus, landa från alla måsten. Att jobba ska inte stå i centrum, i centrum ska jag stå för en gångs skull. Jag och mitt välmående. Jag ska ta ett år för mig själv. Göra saker jag inte kunnat göra om jag var bunden till skolan. Nästa år ska jag börja plugga, så nu ska jag göra allt jag vill innan dess. Nu ska jag skriva en lista med vad jag vill åstadkomma fram till nästa höst. För det här, det kommer bli mitt år. Året som jag i framtiden kommer berätta om för mina barn och barnbarn...

Min nya livssituation

Jag har valt. Än är jag inte säker, men tiden nådde ett tvunget fattat beslut... Jag ska bygga sandslott av den erfarenhet jag hittills besitter. Visserligen kan man inte undgå att gräva efter nya erfarenheter på den vägen, men jag ska inte ägna kommande år av mitt liv till teoretiskt grävande. 

När jag i fredags fick förfrågan om att stanna en vecka till på sommarjobbet, tolkade jag det som ett gensvar från de högre makterna. Jag befann mig alltså på jobbet i måndags och inte på uppropet till universitetet. Hittills känns det okej. Jag har ingen anledning att vela mer, men ändå känner jag mig lite orolig. Antagligen är det nervositet för att inte veta vad som komma skall. Även om jag inte ska flytta, börja ny skola eller påbörja något som är viktigt för mig i livet, så står även jag inför en ny livssituation och vardag. Och det är klart fjärilarna i magen vaknar till liv då. Skolan har vart mer för mig än vardag, det har vart ett intresse och att inte gå tillbaka dit känns ungefär som att skiljas från en vän. Detta år är första året sedan förskolan då min vardag blir mer praktisk än teoretisk. Det är många förändringar som tar tid att smälta, speciellt när beslutet blev så hastigt. 

Vi går nu på olika vägar, men jag vet att de kommer korsa varandra hela livet

Synkroniserade, dunkande hjärtan. Omfamningar på dansgolvet, sång, skratt, goda drinkar, konfettiregn... Lördagskvällen var ljuv, vi avslutade på topp. Nu ligger konfettin på marken, längs våra enskilda vägar, och även om vi alla log hela kvällen, dunkade inte bara hjärtat för musiken och glädjen. Långt in slog dem, så hårt att det gjorde ont, för en kommande odiös saknad. 

Klara och Johanna. Mina två vapendragare, i nöd och lust. Jag önskar er all lycka i världen till era nya projekt. Jag är stolt som en tupp över er båda. Stolt för att ni vågar göra det ni från hjärtat känner att ni vill, för att ni över huvudtaget känner vad ni villoch för att ni kämpat för att kunna göra vad ni vill. Jag är säker på att ni båda kommer lyckas.

Omedveten oro

Här är jag just nu, med fötterna på jorden och huvudet högt i det blå, fortfarande fuktig i håret efter morgonens dusch. Idag är jag tankspridd, känner mig stressad och nervös utan att veta varför. Det liksom kryper under skinnet på mig och jag har svårt att sitta still. Jag känner igen det här, jag har känt så förut. Omedveten oro. Varför har jag blivit rädd för livet? 

 

Vad som än händer: Skriv!

För någon dag sedan upptäckte en av er läsare min biografitext i högerspalten(längst ner på sidan om ni läser via safari). Ett stycke poesi av Peter Curman som dagligen inspirerar mig och påminner om att jag alltid kan och ska skriva. Jag älskar att skriva. Inte bara ofentligt som här, utan även små anteckningar i mobilen, eller rader i anteckningsblocket. Precis som många skriver inköpslistor för att strukturera upp halvtimmen på ICA, så behöver jag skriva upp tankar, känslor och idéer för att strukturera upp livet.

I min biografi finns bara en del av dikten, citatet jag relaterar mest till och som betyder något för mig. Delen som faktiskt säger mer om mig på djupet än vad biografin hade gjort om jag började med "Hej jag heter Moa, välkommen till min blogg som handlar om..." Min bloggs syfte är till för att "Vad som än händer: Skriv!", och jag som person skriver vad som än händer, med det brinnande språket och om ljuset som väntar där ute. Och när orden ibland försvinner som flyttfåglar påväg mot ett annat land, då jag har orden på tungan men vet inte hur jag ska formulera mig, så inspirerar dikten mig till att bara låta orden komma. Formuleringar behöver inte alltid vara genomtänkta för att bli som bäst, och om det blir kasst trots att man vill skriva det bra, så är det lättare att ändra formuleringarna när de finns svart på vitt istället för i oformulerad form i tankarna.

Söndagar är till för sovmorgon och välmående

Jag låg länge och blundade och njöt av de mjuka lakanen innan jag beslutade mig för att gå upp imorse. Finns få saker i livet som är mer njutningsfullt än sovmorgon efter en jobbvecka med uppstigning 04.45. ..

Vad som fick mig att tillslut vilja gå upp var tanken på en lyxig söndagsfrukost. Unnade mig själv en omelett med ägg och grädde, och en god smörgås därtill. Nu sitter jag här, med en rykande kaffekopp i handen och för envägskommunikation med er. Vilken toppenmorgon jag har!

Jag vet inte hur förutsägbart det är när man tänker efter, eller om jag sagt det enmiljon gånger tidigare, men min karriärförebild i livet är Isabella Löwengrip. Hon har ett sådant fantastiskt driv som jag inte kan låta bli att avundas. Intresset för henne som person har bidragit med ett stort intresse för alla hennes verk, och det finns ju en del. Igår gick jag förbi lite produkter och kunde inte låta bli att ta med mig dem hem. Ska bli superspännande att testa håroljan! Nagellacken har jag testat innan, utan att bli missnöjd, men denna nudefärg har jag inte använt innan. Favoritprodukten är utan tvekan The Cure, hårinpackningen. Den MÅSTE ni som är sugna testa...

 

Dansar i regn och längtar efter svar

Dessa två strålande stjärnor fyllde nitton för ett tag sedan, och förra lördagen firade vi med pompa och ståt. Vädret var inte riktigt på vår sida, och sommarfesten såg därför ganska ruggig och kall ut på ytan. Men tack och lov var det bara en till synes defekt, för vi hade minst lika roligt för det!  

Jobbveckan som snart har passerat har för mig inneburit morgonskift. Skönt att ha kvällarna lediga, och trots att jag måste lägga mig tidigt har jag ändå lyckats hinna göra saker. Semestern från mitt jobb nr2 har satt punkt och jag har både hunnit kombinera jobb, gå på zumba och yoga. Bekväma, gamla och välkända rutiner har alltså börjat lura mig till att allt börjar bli som vanligt efter sommaruppehållet, men ack om jag ändå kunde luras! Snart ska beslut fattas, undra när den som sitter på mina livssvar kommer och talar om dem för mig...

Vad vore en riktig sommar utan en tripp över östersjön?

Tre tjejer och en husvagn. Efter timmars bilresa var vi framme på Öland och Böda Sand. Vi lyckades förvånansvärt smidigt parkera husvagnen och få upp förtältet och inreda det, men därefter var vi dock väldigt trötta och hungriga. Vi tog bilen till Byxelkrok och åt middag med vacker utsikt mot hamnen, en hamn som vi efter middagen promenerade vid...

Vi somnade alla tre i dubbelsängen, och vaknade upp till klarblå himmel och strålande sol. Torsdagens planer stavades därför STRANDHÄNG! Vi tog våra brassestolar och en fikakorg och trippade ner till det blå, och vips så hade vi blivit röda. Dusch, ett par drinkar i förtältet och sen var vi redo för afterbeach...

Fläskfilé med smörstekt sparris och potatisgratäng till huvudrätt, och bakad choklad med vaniljglass och karamelliserade hasselnötter till dessert. Det var gott och vackert, men allra finast var utsikten över havet, och alla skratt och samtalsämnen som skred runt bordet fram tills det mörknade och vi gick hemåt...

Idag var det molnigare, men inte var vi uppgivna för det! Vi, och resten av befolkningen på Öland, såg det istället som ett ypperligt tillfälle att besöka Borgholm. Bilkön var millång, men när vi väl landat åt vi lunch på mysiga Ebbas, strosade längs den gamla gatan, och tillslut åkte vi hemåt. Tack för fina dagar tillsammans, jag har njutit varje minut av att ha fått komma iväg på lite semester! 

Första augusti, med en doft av pelargoner

Jag börjar min första augustidag med sovmorgon, mjuka små moln på fötterna, en solig veranda och en skål flingor i knät. Med andra ord helt tvärtemot helgens jobbmönster. Vad är en frukost framför teven i jämförelse med en frukost framför en ljuvlig sommarnatur, i 3D, med ljumma briser, surr från förbiflygande insekter och en doft av pelargoner...

Dagen ska absolut få fortsätta i samma spår. En fika med Klara, Johanna, Hugo och Erik kommer förgylla kommande timmar. Faktum är att det är sista gången vi alla ses innan Hugo flyttar till Göteborg, och Klara till Linköping. Därpå ska jag förbi biblioteket och låna lite ny underhållning. Ha en bra måndag!

Upp