moasandberg

Ett slitet nude-face

Det är fredag och det var en aningens sliten Moa som åkte till skolan idag. Sminket ramade aldrig in ansiktet och den långa psykologilektionen ägnade jag faktiskt åt annat. Kaffedrickande, sociala medier och sånt där, ni vet. "Ibland är det okej att inte orka" intalade jag mig själv, jag gick ju faktiskt upp och åkte till skolan, vad mer kan begäras?

Jag slutade tidigt och är redan hemma. Planen för eftermiddagen är att jag ska skriva på mitt oändliga gymnasiearbete som aldrig verkar tar slut. Nu är det dock inte okej att inte orka. Om 10 dagar är deadline, och jag är medveten om att jag måste ta mig i kragen. Men hur säger man åt sig själv på skarpen? 

Imorgon är det Valborg och jag ska fira det tillsammans med härliga vänner i en förhoppningsvis solig trädgård! Vi får väl se om vi hörs tills dess. Ta hand om er och glöm inte att slappa i soffan en stund idag! Det är vi värda efter en lång vecka!

Min vecka känns som ett år??

Vad mycket som kan hända inom loppet av en vecka. Jag har på sista tiden haft så mycket att vara besviken över, men negativiteten har tack och lov fått blandas med många efterlängtade lyckorus!

För det fösta har jag fått jobb! Tack och lov, "Praise the lord", äntligen!! Jag har under vintern sökt oräkneligt många jobb, och har nu till våren vart på fyra intervjuer, både i Jönköping, Eksjö och Aneby. Jag har provjobbat, väntat oroligt på besked och nu senaste veckan velat mellan de alternativ jag erbjudits. Men nu är allt klart. Jag hamnade så lokalt jag kunde, och kommer spendera min sommar på Attends i Aneby, vilket känns jättebra. Att äntligen fått släppa taget om den malande oron om att sitta arbetslös hela sommaren var definitivt värt att fira!

...och på tal om fira, så har jag även fyllt år, vilket man aldrig kan undgå göra. Jag har blivit firad av nära och kära, både via sms, facebook, grattiskort, kramar, presenter och närvaro! På självaste dagen fick jag äran att umgås med samma goa gäng som förra året, nämligen detta: 

Jag bjöd på tilltugg och vi laddade inför kvällen där vi inte bara skulle fira mig, utan även fira det faktum att det var 50 dagar kvar till studenten! (Vi hade dock 43 dagar kvar)

Väl i Jönköping, på Centrum där kvällen skulle spenderas, välkomnades jag av öppna armar från en mängd goa människor som uppmärksammade min dag! Jag hade en jättetrevlig födelsedagskväll med de finaste vänner man kan tänka sig!

Därpå var det fredag och mormor och morfars tur att fira mig. Vi åt citronpaj med maräng, och jag fick en lugn och skön kväll hemma i soffan med familjen, precis vad jag behövde efter gårdagens bravader...

Än var det inte slut på firandet. Det blev lördag och jag skulle återigen firas. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta kalasande? Denna gången var det Erik som drog med mig på äventyr. Jag hade önskat mig frukost, och vi åt den på Condeco i Jönköping. Supermysigt och supergott! Rågbröd, Scones, Yoghurt, hemmagjord granolamüsli, kaffe, kaffe och kaffe, och så en smoothie på det. SÅ GOTT! Hämtade mer om och om igen... 

Resterande tid av dagen blev en riktigt gos dag! Vi gick på stan, köpte både det ena och det andra, och senare på kvällen skiljdes vi åt då vi båda skulle jobba... 

På söndagen kom Julia, Malin och Klara hem till mig. Jag fick finaste födelsedagsbuketten och vi fikade med kladdkaka och kaffe. Fikat var inte långdraget då vi återgick till de riktiga planerna: öva balfrisyr och sminkning! Det blev en riktigt tjejdag och resultaten blev kanon!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

NY VECKA! Slut på firandet? NEJ!

Veckans höjdpunkt är inte bara veckans höjdpunkt utan även månadens eller gymnasietidens höjdpunkt. Jag pratar såklart om gårdagens mösspåtagning! Äntligen blev det lite fart på Eksjös studenter! Med 37 dagar kvar till utspring ville vi påminna alla ettor, tvåor och högstadieelever om att deras liv är sämre än våra ;-) Årets nollning spårade ut en aning, men gud så roligt vi hade det! En energikick som vi alla behövde för att ta oss ända fram till mållinjen!

Idag var allt som vanligt igen. Korridorerna var tysta och långa, men i mina öron ljöd ännu ekot från visselpipornas skrik och sjungande, lyckliga röster... 

Så var det helg igen. Och den längsta veckan någonsin börjar gå mot sitt slut. Så viktig vecka för själen, där jag fått fira så oändligt många fina stunder och där jag fått så mycket kärlek och uppmuntran att jag snart svämmar över. All uppskattning fyller tomrummet av besvikelse jag burit på ett tag, och även om jag nog aldrig kommer bli helt fullständig igen så är jag ändå lycklig. Och det kära vänner, det tackar jag er för!

Vardagsoptimist

Det handlar om hur man ser på saker och ting. Antingen kan det vara jobbigt att gå upp på morgonen för att behöva skriva nationellt prov i fyra timmar, eller så kan man glädjas åt att dagen äntligen är här så man får lägga det bakom sig. Vaknade upp till solglimtar insipprande bakom persiennerna, och med Erik bredvid mig, så jag bestämde mig för att det här är en bra dag, trots the D-day...

På väg ut från aulan pressade jag bort alla tankar om hur provet kan ha gått, och tillät mig själv att enbart känna lättnad. Jag njöt av att ett av alla orosmoment innan studenten, nu är avbockat. Jag åt lunch, drack kaffe och pratade av mig med min kära pojkvän, innan jag rullade hemåt i en varm bil med solglasögon på näsan, lyckligt sjungande läppar och Daniel Adams Ray på hög volym. Nu är jag hemma, laddar om inför jobb och träning ikväll, och så hörde jag det ryktas om att någon fyller 19 imorgon... Stay tuned!

 

Trevlig lördagskväll!

Förra veckan tog vardagarna inte slut. Högskoleprovet på lördagen och jobbsöndag bidrog till att det var måndag igen snabbare än jag hunnit blinka. Nu är det äntligen riktig helg i alla fall och den välkomnade jag igår med öppna armar!

Filmen American Ultra på TVn, snacksskålen i knät och Erik bredvid mig i soffan, heeela kvällen var precis vad jag behövde en efterlängtad fredagskväll. Idag har vi varvat plugg inför onsdagens nationellaprov med förmiddagskaffe och långpromenad. Mer hann vi inte innan han behövde åka. Utöver det har jag idag städat mitt rum, men nu får det vara nog med produktivitet för idag. Nu tar jag ledigt och är soffhängandes, fram tills säng. Trevlig lördagskväll på er!

 

Nu ska jag gå ner och ta mig en rawbar!

Det var i slutet av februari som vi satt i Johannas kök, hon, jag och Klara, och drack kaffe och åt hemmagjorda rawbars. Sedan dess har jag inte kunnat släppa smaken, och har då och då drömt mig tillbaka... I fredags stod jag inte ut med drömmandet mer. Det var dags för mig att baka egna. Klara hade gett mig receptet, och eftersom det blev minst lika gott när jag bakade dem som när hon gjorde det, så vågar jag nu introducera receptet för er! Tänker inte bli nya Jennys matblogg, men måste dela med mig av detta fantastiska, superlätta mellanmål/snacks.

200g dadlar
200g nötter (jag blandade 100g val- och 100g hasselnötter)
50g frön (jag blandade linfrön och solrosfrön)
2msk kakao
2msk smält kokosolja

Det är viktigt att mixa allt för sig, annars binder sig inte smeten. Jag rekommenderar att börja med att mixa sönder alla nötter och frön och sedan hälla över dem till en annan skål.
Där efter mixas dadlarna tillsammans med kakaon och kokosoljan. När det blivit en kompakt smet, läggs dadelsmeten i skålen med de mixade nötterna och arbetas in till en deg. 

Rawbarsmeten pressas ner i en brödform vars botten är täckt av bakplåtspapper. Låt därefter formen stå i kylskåp, minst en timme, så smeten stelnar. Därefter är det bara att skära dem till bars, slå in dem i papper, eller äta upp alla med en gång...

 

Jag tog inte själv några bilder när jag bakade, så jag inspirerar och läskar er med vad som finns att hitta på google...

 

Här och nu

Det finns mycket jag vill skriva till er, och massa annat jag vill skriva till mig själv. Senaste tiden har blocket gått före bloggen och jag har inte vart så offentlig med händelser, känslor och livet, vilket faktiskt vart skönt. Jag har börjar landa efter att ha flugit högt bland orosmoln, och tiden tickar tills allt står still. Om 38 flyr jag landet till sol och paraplydrinkar, och om 53 har jag på mig min söta vita klänning och mössan med guldig brodyr...

Högskoleprovet är av checkat, och urladdningen efter det resulterade till ännu en förkylning. Har ont i varenda kroppsdel, framför allt rygg och huvud, och så igentäppt i näsan att jag börjar tro att det ska sätta sig i huvudet så jag blir inkompetent. Det drömde jag i natt i alla fall...

Med solsken insipprande bakom gardinen vaknade jag tyngre än någonsin. Om det bara berodde på mitt tunga, igentäppta huvud eller om det var mer än så tänker jag inte förtälja, men med kakaogranola och blåbär i filen kändes det ändå helt okej att behöva gå upp, men längre än så kom jag inte. Sjukanmälde mig, borstade tänderna i solen på balkongen, och kröp ner under täcket några minuter igen där jag rensade tankarna med att skriva önskelista till 21:a.

Nu, senaste timmen, har jag jobbat ifatt det jag kommer missa under dagen. Missar endast två lektioner så var rätt dag att känna sig dålig på. Har även hunnit svara på några av alla fina kommentarer jag fått den senaste tiden, och ni anar inte hur rätt i tiden de ramlar in! Ni stärker mig, tack <3

Nu är det dags att växa!

Jag vill ge cred till dig. Till dig som vill utvecklas. Som ser utmaningar som något spännande att bita i snarare än något jobbigt och svårt. Cred till dig som gör saker du inte är bra på, för att bli bättre. Som inte håller dig undan och låter de som kan glänsa, utan själv vågar ta steget fram och låta det vackla. Ingen kommer komma längre än dig, ingen annan än du kommer att växa och bli bättre. 

Mitt mål framöver är att bli som du. Lika cool som du, lika modig som du, och lika erfaren som du. 

Till er som ska välja kurser framöver i skolan eller tvekar på att börja i den tuffare träningsgruppen eller något liknande sammanhang; utmana er själva. Strunta i vad de andra skulle tycka, om du kommer framstå som sämre. Bit i det sura äpplet och gör det du har svårt för. Att köra på säkra kort och enbart göra saker en är bra på, utvecklar ingen. Ibland måste man hoppa ur sin egen bubbla för att se hur mycket man faktiskt kan!
Vem låter mest engagerad: den som valde extramatte för att det är dess bästa ämne, eller den som valde extramatte för att den har svårt för det och verkligen vill bli bättre...

Jag tänkte inte så då, men gud vad jag ångrar mig. Jag tackade nej till ett helt meritpoäng, ett poäng som jag önskar att jag idag hade kämpat mig till, enbart p.g.a. att jag inte orkade läsa varken Matte 3 eller Engelska 7 då dessa inte var några ämnen av mina favoritämnen. Hade jag istället tänkt att jag väljer till, exempelvis engelska, för att få chans att utvecklas så är jag säker på att jag hade tagit mig igenom kursen. Jag vill inte göra om detta misstag. Så från och med nu ska jag vara mer optimistisk. Jag ska göra det jag tycker är svårt istället för att strunta i det. Jag ska våga, och det ska ni också.

Upp