moasandberg

Tisdagsfika med nybakade muffins

Okej, timmar senare och köket är städat. Muffinsen blev bra! Någon enstaka misslyckad, men dem äter jag fort upp innan någon ser... Jag som älskar att baka har aldrig tyckt om att baka muffins, just eftersom de brukar blir så fula. Men tack vare muffinsplåten känns det riktigt roligt att få bjuda på muffins för en gångs skull. Tack för en bra födelsedagspresent! 

Kvällen blir lugn, ovädret håller mig inomhus. Imorgon däremot hoppas jag vädergudarna är på bättre humör, för då ska jag nämligen till Göteborg! Oavsett väder blir det en toppen dag, men bra väglag och lunch utomhus hade kryddat tillvaron en aning. Håll tummarna!

Långa morgonrutiner

Ansiktet andas igen tack vare morgonens mask. Det känns nästan lika fräscht som att tugga mint-tuggummi i minusgrader. När jag ändå var igång inne i badrummet med all skönhetslyx, passade jag på att smörja in överkroppen med ett lager Brun utan Sol. Smörjer sällan in ansiktet på grund av känslig acnehy, men med min sommarfoundation sen så blir det nog en naturlig och fin finish! 

Nog med skönhet för idag. För er som undrar hur jag har tid med långa morgonrutiner så är jag ledig hela veckan, och jag passar verkligen på att lyxa och njuta till max. Jag önskar jag kunde kombinera timmarna i badrummet med långa promenader i vårsolen, men för tillfället är det snöstorm ute så jag håller mig helst inomhus. Kommande timme ska därför spenderas i köket. Jag fick supersöta muffinsformar samt en muffinsplåt i 20års present, och dem tänkte jag göra något roligt av nu. Önskar er en fin dag!

Frukostgäster och vardagslyx

Nu var det dags för en uppdatering igen efter några dagars paus. Ni fick ett dunder-inlägg för några dagar sedan. Jag skrev av mig så pass att elden slocknade. Blåste lite på glöden, och nu formar fingrarna åter ord på tangentbordet. "Skriv med det brinnande språket" så att säga.

Imorse hade jag gäster! Jag älskar att ta vara på småstunder i vardagen, typ frukostar, och göra något mer utav det. Mitt uppe i osynkade scheman så fann vi en lucka, och det är precis de där luckorna jag gillar att ta vara på. Det behöver inte vara en välplanerad heldag eller en utekväll - en kopp kaffe och någon timme innan jobbet är också betydelsefullt.

Jag hann baka scones innan det ringde på dörren, och de var fortfarande varma när påläggen lades på. Vardagslyx? Ohja! Vi tänkte därpå gå en promenad, men när regnet inte ville sluta falla, så satt vi hellre kvar vid köksbordet och de tända ljusen. 

Ända sedan de åkte hem har jag suttit parkerad i soffan. Regn och blåst är inte direkt min favoritkombination, så om jag råkar sitta här resten av dagen så är det överkomligt. Ha en bra måndag!

Starkare, säkrare, mognare, vackrare

Vilsen

Första beröringen, första kyssen, första kärleken

Första ifrågasättandet, första sveket, första sorgen

Nya intryck, nya utmaningar, nya människor

Nya känslor, nya former, nya förväntningar

Högre smärtgräns, högre stresstålighet, högre prestationskrav

Mer ansvar, mer tvivel, mer reflektioner

Mer humörsvängningar, mer konflikter, mer förvirringar

Mer Vilsen

  

Jag har vandrat nitton år på jorden, och krupit ett. Många skulle beskriva sin resa fram till sitt tjugonde år som en resa i sig själv. Från liten och osäker, till ett blommande jag. Jag relaterar inte till det på samma sätt. Visserligen har jag gjort en resa inombords, men jag har aldrig vart speciellt osäker, utan har snarare alltid fått beröm för mitt goda självförtroende och självkänsla. Jag har alltid vågat gå min väg, även om jag ofta stannat upp och tvekat vart jag ska gå. Jag har vågat testa olika stilar och aktiviteter, vågat möta olika typer av människor, vilket jag är otroligt stolt över när jag ser andra vilsna tonåringar. Det är lätt som läsare att nu uppfatta mig som kaxig, men tvärt om. Jag har alltid haft fötterna på jorden. Det svåra i tonåren var att samtidigt ha huvudet högt i det blå. För visst är det en stor biverkning av att bli tonåring. Man tänker mer och bryr sig helt plötsligt om tidigare oväsentliga saker. ”Vad ska jag ha på mig”, ”Vad ska jag äta”, ”Vad ska jag prioritera min tid på” etc. Jag har inte riktigt hängt med i kompisarnas diskussioner om perfekt sminkade käkben eller midjemåttmålet. Inte heller haft ångest över att äta socker, påverkats av sociala medier eller känt press att passa in. I många tonåringars ögon låter det omöjligt, men jag antar att jag hade tur som kunde känna mig trygg i mig själv från tidig ålder. 

Givetvis finns saker som vart jobbiga. Stunder då jag inte alls känt igen mig själv. Jag har vart en känsloexploderande tonåring. Inte minst mot min familj. Humöret har vart hemskt och är det något jag ångrar när jag ser tillbaka på dessa år så är det hur jag skrikit på eller total ignorerat mina nära och kära. Jag skäms, samtidigt som jag verkligen inte kunde rå för det. Många kvällar försvann ner längs kinderna på grund av ångest inför hur jag behandlat de som betyder mest för mig. Och även om jag gång på gång lovade mig själv att skärpa mig, så upprepades samma procedurer under flera år. Jag vill inte klandra mig själv för det. Det var känslor jag inte kunde styra över. Dock ångrar jag att jag inte berättade det såhär för familjen direkt istället för att få dem att tro att jag hatade dem, så om ni läser det här: förlåt.

Min resa hit gick ut på att vattna mitt blommande jag. Att testa mig fram till vem just jag är och vem just jag ska vara. Jag tror inte att någon människa någonsin växer klart. Jag tror att människans jag ständigt utvecklats. Att jag nu lämnar tonåren bakom mig är alltså i mina ögon inte synonym till att jag lärt känna mig själv helt ännu. Det enda jag kan svara är att jag tror på mig själv och jag tycker om mig själv – vem jag är får människor berätta om när jag är begraven.

Det häftigaste är ändå att börja upptäcka egna åsikter och värderingar. Tidiga år tror man som mamma och pappa, senare på allt som sägs i skolan. Mitt i allt börjar man ifrågasätta och tänka själv. Det har vart coolt. Sen också alla relationer som man byggt upp och människor man sett växa. Att växa med dem. Cyklar stod parkerade utanför dörren till tjejkvällen, sedan mopeder, sedan bilar… Det har också vart häftigt. Jag vet inte om jag är redo att vända blad. Att lämna alla galna tonårsupplevelser bakom mig. Allt från första gången jag smakade öl, till utlandsresor med kompisar. Jag har gång på gång också gjort mig själv stolt. Det har vart häftigt att se sig själv växa. Allt från att vara trygg i ett högstadiegäng till att börja ensam på gymnasiet utan att känna någon alls, eller att ta körkort efter att ha haft svårt för att köra bil, att få ett heltidsjobb i en bransch jag inte kunde någonting inom. Skulle någon läsa mitt liv hade det vart en bra bok. Jag är nöjd i alla fall. Halvvägs till fyrtio. 

Jag vill så mycket utan att veta vad jag vill. Sådan har jag alltid vart, sådan är jag än idag. Jag vill få ut så mycket av livet som det bara går. Jag vill finnas tillgänglig i alla mina kontaktnät, jag vill samtidigt vara närvarande i mig själv, jag vill få toppbetyg och lyckas i karriärlivet, jag vill resa runt i världen, jag vill hitta min livskärlek, ha hus, barn och en överflödig ekonomi – helst innan jag fyller 29. Som tonåring var paniken inför att mitt liv måste gå till historien extrem, men nu står jag här på det tjugonde trappsteget och tänker annorlunda. Karriären är inte lika viktig. Istället vill jag bli rik på relationer. Hus och barn känner jag inte heller någon stress över. Det får ta den tid det tar, och jag måste inte vara klar med livet innan 29. Jag har klarat så mycket genom att vara mig själv och gå dit jag själv leder mig, och på samma sätt ska jag fortsätta ta mig fram i livet.

- Vilsna tonåring. Det behöver inte bli rätt första gången – säger jag och tänker tillbaka på mig själv som ung punktonåring, med Tokio Hotel affischer tapetserade i flickrummet. Idag är jag långt därifrån. Samma inställning bör en ha för kommande relationer och livsval. Det handlar om att göra misstag och lära sig utefter dem. Det är genom att titta tillbaka på varje dipp, varje läkt ärr, som man inser hur det egentligen var tänkt att en skulle leva. Tacka jobbiga och underbara tonår för att de har hjälpt till på resan till att bli ditt ultimata jag.

- Vilsna tonåring. Du är inte ensammast i världen – säger jag och tänker tillbaka på alla gånger hjärtat gått i tusen bitar och det känts omöjligt att laga dem igen. Relationer kommer och går, tyvärr. Bevara fina minnen och låt människorna finnas kvar i ditt hjärta, men bli inte rädd för att släppa in andra som också knackar på. 

- Vilsna tonåring. Det går att vara sig själv när man inte vet vem man är – säger jag och tänker på alla gånger jag svävat iväg åt fel håll. Oavsett om du vill sminka dig markant, inte sminka dig alls, plugga, skolka, äta godis eller sallad, så är det inte det det handlar om. Det handlar om att göra vad man själv vill, inte påverkas av andra, inte göra något man är obekväm med eller försöka vara något man inte vill vara. Allt handlar om känsla. Följ den känslan.

- Vilsna tonåring. Du är mitt uppe i livet. Du lever och du lär. Vissa situationer kommer vara tyngre än andra. Men jag lovar dig, kära tonåring. När du väl klättrar upp på det tjugonde trappsteget, är du mycket starkare, säkrare, mognare, vackrare.

Instängd i min egen bubbla

Tack för bra tips till önskelistan! Uppskattar ert engagemang. 

Idag är planerna en aning mer egocentriska till skillnad från gårdagens tjejmiddag. "Planerad egentid" står det i kalendern, och mitt jag tackar mig själv för prioriteringen. Kommande 12h ska roa och stärka, det är egentid för mig. Att pyssla om sig själv, inte ta för mycket intryck från omvärlden, utan låta sig stängas in i sin bubbla.

En lång sovmorgon inledde dagen, och kort därefter åkte granola och färska jordgubbar ner i filskålen. Snart väntar dagens första kopp, varpå jag ska sätta mig ner och skriva. Har en planerad krönika i huvudet som väntar på att få synas svart på vitt. Mer om det lär ni se inom kort

Utöver skrivande ska jag också göra allt i min makt för att vakna upp som en prinsessa imorgon på min dag(som jag dock måste dela med Kenza Zouiten). Ben ska rakas, lakan ska bytas, kroppen ska tränas, håret ska inpackas, ja ni fattar... Ha en fin dag ni också!

Vad önskar jag mig?

Jag fick frågan "Men Moa, vad önskar du dig då?" av min bror igår, och då slog det mig att jag faktiskt fyller år nu i veckan. Dagen har länge känts så långt borta, och att den faktiskt snart är här känns oväntat. Jag vet inte vad jag önskar mig. Jag har inte hunnit stanna upp och reflektera över det. Jag är en sådan som inte vill kasta bort min önskan, det gäller ju att passa på att önska något bra när det väl kan slå in...

Så idag sitter jag framför datorn och googlar på allt från bra böcker till skönhetsprylar. Har ni några bra tips? 

Annars då? Dagen snöar bort, och jag också. Det virvlande snöfallet är en ganska hygglig metafor för hur tankarna snurrar där inne i huvudet. Jag såg en produktiv dag framför mig igår, men idag ser jag inte samma bild längre. Städ och träning kan vänta till senare, just nu vill jag bara sitta kvar här i soffan, googla vidare, och titta på snön. Behöver fortfarande all återhämtning jag kan få så jag intalar mig själv att det är okej. 

En hektiskt dag, minst sagt

Det är ganska fint ändå, att inte ha sett mörker på hela helgen. Stämplar in på jobbet en bra stund innan solen går ner, och stämplar ut igen när den stigit upp. Denna morgon var finare än de andra soliga morgnar, i alla fall sett från mina trötta blå. En efterlängtad ledighet väntar på mig, och påsarna under mina ögon skvallrar om att den är välbehövlig.

Hektisk dag börjar äntligen sänka farten. Somnade runt sju imorse och gick upp halv elva. Dusch, kaffe och sedan lunch hos mormor med hela tjocka släkten. Mysigt, men kanske inte optimalt att ha släktkalas med enbart tre timmars sömn i bagaget. Ska försöka hålla mig vaken resterande tid av kvällen genom sockerkickar från allt påskgodis, och en promenad i den kyliga vårsolen. Först: ett avsnitt av SKAM. 

Bildbristen för tillfället är total, och jag skäms lite som placerar in en bild helt utanför sammanhanget. Men den såg vårig ut, och jag älskar våren. Den motiveringen får duga tills vidare...

Att det är påsk verkar inte brys om

Vad tyst det är. Både på bloggen och utomhus. Det enda som hördes var stegen jag lämnade bakom mig i det kratsande gruset. Möjligtvis någon fågel långt bort och den svaga vinden i grenarna, annars tyst. Jag uppskattar tystnad. Går hellre och lyssnar på den än Spotify i lurarna. 

Det är påskhelg för många. Kompisarna smider planer, men själv väntar vanliga, tråkigare torsdagsrutiner. Jag jobbar natt hela veckan, inkluderat helgen, och att det är påsk verkar inte brys om. Spelar mig ingen större roll. Bra pengar om man får tänka så... Hur som helst, önskar er som är lediga trevliga dagar!

En lördag, lite vin och oändligt med tankar

Jag upplever soliga dagar, både visuellt och inuti. Har pratat ut om oklarheter som gravitationen länge tryckt neråt, vilket faktiskt fått mig att börja lätta. Det är min favorittid på året. Jag är ute så mycket jag kan, och försöker genom djupa andetag att sakta läka igen. Tanken slog mig hur mycket tuffare det hade vart om det var höst och kyliga dagar väntade. Men nej, jag har lite tur i oturen. Det känns nästan som att vädergudarna stöttar mig, och den medvinden tackar jag ödmjukast för. Det är energin som våren kommer med, som ger mig ork att ställa mig själv till rätta. Det är en lång process. Två steg fram, ett tillbaka. Men framåt ska jag. 

Wine + Dinner = Winner. Det var lördagsplanen. Istället hamnade vi på en filt vid Rolandsdamm, med solen i ögonen och en lagom picknickbuffe framför oss. När solen gått ner tog vi vårt pick och pack hem till Johanna. Samtal som egentligen aldrig vill ta slut, oändliga skrattattacker och kanske något glas för mycket blev summeringen på en lyckad kväll. Jag har saknat er så himla mycket. 

Detta var precis vad jag behövde. Prata med människor som förstår och uppmuntrar. Få skratta och gråta, lyssna och berätta. Ni fick mig ikväll att inte känna ensamheten som så länge ekat inom mig. Tack.

Sveriges blivande stjärna

I lördags sjöng hon mig till tårar, och när hon sedan slutade spela för att trösta mig, tvingade jag henne att fortsätta. Därefter spelade hon en ny låt, Aprilväder. Jag fick lyssna en gång, och jag har den på huvudet fortfarande. Det är vad jag kallar talang, och jag är säker på att det bara är en tidsfråga innan hela Sverige inser vilken stjärna hon är. Snart är hon på Spotify, och redan idag finns hon på Soundcloud. LYSSNA FÖR GUDS SKULL. 

Klicka här för att lyssna på Stardust

Med Beyonces kurvor, Adeles röst, och Zara Larssons attityd så har du blivit din egen. Och även om du gått mig på nerverna tusentals gånger med detta konstanta sjungande, så är jag inget annat än stolt. Jag beundrar dig. 

Pizzor och planer

Godmorgon! Är uppe med tuppen idag. Det blev en tidig kväll igår, och jag har fått mina nio timmars sömn. Skönt att kunna ligga och dra sig i sängen fram till frukost utan att få dåligt samvete och sova bort hela dagen. 

Igår efter jobbet plockade jag upp Elsa. Vi åkte in till Jönköping för shopping och middag. Himla spontan idé, och sådant gillar jag! Vi hamnade till slut på N.E.O med varsin pizza framför oss. Saknade varsitt glas vitt, men både skulle köra bil så det fick bli väl så gott vatten... En annan gång, sa Elsa, och en annan gång blir det.

Idag väntar andra äventyr. Först och främst en lång uppiggande dusch, varpå en smarrig frukost. Senare idag står "en riktig tjej-utekväll med Klara" på agendan. Köpte både smink och kläder igår som ska invigas idag. Hoppas på rejäl medvind hela dagen. Trevlig helg!

Ibland behöver molnen också släppa taget

Påväg hem från jobbet idag stängde jag av bilradion och lyssnade istället på smattret mot vindrutan. Det finns få saker som är så lugnande som ljudet av regn. När jag har svårt att sova försöker jag alltid föreställa mig regn. Somnade förstås inte bakom ratten, men det är avslappnande på något sätt. Inte alls så förfärligt som andra tycks tycka. Såklart skulle jag inte njuta av evigt regnande, men idag är jag optimist.

Precis just nu sitter jag med datorn i knät och äter mellis! Två dadelbollar och lite kaffe. Senare idag ska jag träna med Elsa. Det blir nog som vanligt en kombination av nöje och mjölksyra. Ha en trevlig torsdagseftermiddag!

Ska kanske bara låta det vara mars och inte drömma iväg för mycket

Gårdagens aprilkänslor byttes snabbt och drastiskt ut mot ett grått oktoberrusk. Igår sprang jag mig svettig i enbart en tröja, och idag tog jag en promenad med vinterjackan hårt dragen omkring mig. Sveriges väder är verkligen som livet i sig, som en berg- och dalbana och helt oförutsägbart.

Veckan går fint framåt. Jag går upp innan solen om mornarna(missar ju soluppgången som jag pratade om i förra inlägget pga sommartid...), och somnar bara någon timme efter den gått ner. Just nu vågar jag faktiskt använda ordet balans när jag pratar om veckan, även om det svajar då och då. Tar vara på lediga eftermiddagar/kvällar och försöker hålla mig sysselsatt med promenader och aktiviteter. Kan inte låta bli att längta efter helgen. Den är långt ifrån välplanerad, men känner ändå på mig att det väntar något bra.

Äntligen hemma

"Äntligen" eftersom vi faktiskt inte haft det så bra. Tyvärr. Efter två toppendagar blev mamma sjuk och sängliggandes. Hon höll sig på rummet ett par dagar, och jag fick umgås med mig själv vid pool och måltider. Trots att hennes perspektiv av resan antagligen är värre än mitt, så var det inte speciellt roligt för mig heller. Hela resan tappade liksom stämningen, och vi längtade mest hem. Speciellt när ni här hemma hade härligt vårväder och vi befann oss under en slöja av moln. 

Det var skönt att pausa vardagsrutiner, men också skönt att trycka play igen. Jag älskar att vara hemma och få bevaka våren med egna ögon. Det är nu det händer, och om jag får önska och hoppas hejvilt så önskar jag att jag blommar i vår jag också. Jag har länge stått och trampat med kvicksand under fötterna, och jag börjar bli riktigt trött på den ständiga mjölksyran. Good things take time, men man måste börja någonstans, och vårvädret adderat med mina någorlunda bruna ben ger en liten strimma hopp om bättre tider.

Väskan är uppackad, nagellacket borttaget och imorgon är jag tillbaka på jobbet igen. Förmiddagsveckan väntar, och jag får njuta av både sol upp- och nedgång. Bäst av allt: Jag är ledig i helgen! Min första lediga helg hemma på fyra veckor. Det ser jag fram emot. 

Flyr verkligheten, ciao då

Hejdå bloggen, hejdå Sverige. Nu åker jag på välförtjänt semester, bort från alla måsten och vardagsrutiner. Alla tankar och problem är INTE nerpackade i resväskan, dem lämnar jag kvar hemma. Kommande vecka finns inga större bekymmer än möjligen lite för öm solbränna, hårda sängar eller andra vanliga i-landsproblem. Som jag sett fram emot detta!! Flyger om några timmar, hörs om en vecka!