moasandberg

Startskott

Den här veckan har jag verkligen vänt blad. Jag vet inte om det är mållinjen eller startlinjen jag precis passerat. Kanske är det samma linje. Man avslutar något i sitt liv, men kommer till skott med något annat. Hur eller hur vägrar jag stå och trampa längre. Jag springer, och för varje dag som går springer jag snabbare och snabbare...

Igår fick jag prata ikapp om livet med en saknad vän. Vi åkte till sommarens stad, åt middag i hamnen, köpte svenska jordgubbar och hade en minipicknick med kanske Smålands finaste utsikt. Som om allt i kring inte var nog, så var sällskapet pricken över i:et. En genuin och äkta vän. Tänk att vi gått bredvid varandra sedan barnsben, men inte fattat förrän på senare år att vi verkligen existerar. Häftigt.

Sliten deluxe

Imorse gick kroppen upp men själen låg kvar. Jag tvingade verkligen ögonen att öppnas och ta in ljuset. Nattveckan, som fram till nu känts riktigt bra, har återigen rört om i rutingrytan, och jag märker att kroppen inte är med på tåget. Jag känner mig i princip överkörd. Somnade vid halv tolv men var klarvaken igen vid två. Lyckades inte somna om förrän sjutiden imorse, och vid nio dras jag upp av alarmet, sliten deluxe...

Nu såhär efter frukost känns det ändå okej. Kola i huvudet, men orkar nog vara vaken hela dagen om jag håller igång. Innan förmiddagslöpning ska jag gosa med mina två pumor på bilden ovan. Så lurviga och busiga. Hoppas de aldrig växer upp...

Juste! Tack för era frågor. Ska sätta mig ner nu i veckan och besvara så många jag kan. Om ni undrar fler saker finns det alltså fortfarande tid att fråga mig. Ha en fin dag!

Idé: ställ frågor till mig!

Det är ju SJUKT vilken svacka jag befinner mig i. Skriver, suddar, skriver, suddar... Vad hände med "Skriv om orden som lämnar dig"... Jag får inte fram ett ord. Inte en enda formulering klickar. Orden lämnar mig och jag hinner inte springa ikapp... 

Jag lever. Ville bara att ni skulle veta det. Senaste tiden har tyngd varvats med lättnad och i huvudet känns det som att jag åkt snurriga karuseller i timmar. Är jag glad eller ledsen? Är tankarna utsorterade eller hopblandade? Det känns annorlunda från dag till dag, och jag vet inte vad som är rätt. Jag tänker för mycket. Ifrågasätter hjärta och magkänsla till vad som rent praktiskt skulle fungera bäst. Målet framöver är att bara flyta med och se vart strömmen leder mig, men tro mig, det är lättare sagt än gjort...

Jag försöker som vanligt catcha små ögonblick i vardagen och leva för dem och för stunden. Exempelvis: frukost på en solig veranda. Eftersom jag uppenbarligen inte kan känna här på bloggen, så skulle det vara kul att testa någon annan form av inlägg. Idé: ställ frågor till mig! Jag lovar att svara så gott jag kan...

 

Jag skriver för min skull

Jag skriver alltid med själen. Bakom alla ord ni läser här finns en omtanke. Rad efter rad skrivs med en kärlek för formuleringar. Det är här jag växer, det är här jag skapar, men också här jag känner. Senaste tiden har besöksstatistiken ökat markant, vilket givetvis är superkul! Dock lite läskigt, eftersom jag alltid är mitt personligaste jag. 

Jag har inte skrivit här på ett tag eftersom jag inte känt suget. Raderna har blivit okänsliga och de opublicerade inlägg som skrivits under veckan har inte utstrålat den känsla som jag vill skapa. Det har mer varit inlägg för inläggens skull. För att ni som läsare ska ha något att läsa istället för att jag som skribent ska få skriva. Även ens största intresse känns tråkigt stundtals, och i sådana fall låter jag hellre bloggen stå ouppdaterad än fylld med oväsentligheter. 

Annars då? Livet rullar på, jag kan varken sakta ner eller skynda på, även om bådadera skulle behövas. Jag jobbar mest, men när jag inte jobbar försöker jag omge mig själv kring själar som gör min egen lite mer välmående. Hoppas det är bra med er, jag saknar er och hoppas att mitt skrivsug kommer tillbaka snart. 

Fridfull fredag

Wow vilken vacker morgon. Huvudet vill ut och springa, men kroppen är ännu inte ense. Jag startade min fredag i lugnt tempo så att både kropp och själ skulle hinna med. Steg upp redan vid sju och yogade till åtta. Fint att låta fysisk och psykisk balans mötas. Efter frukost tog jag med mig favoritboken ut till den soliga, krispiga morgonen, och här på balkongen kan jag sitta resten av dagen. Kan någon servera kaffe om en timme så vore det toppen!

Jag har ägnat många timmar i John Greens verk, inte minst i Förr eller senare exploderar jag. Det är knappast första gången jag läser den om man säger så... På samma vis som Green skriver vill jag också skriva den dag jag sätter mig ner och ska författa. Desto fler gånger jag läser den, desto fler uttryck lägger jag märke till, och desto mer lär jag mig om författarskap. Han är en stor inspirationskälla verkligen. Den som läst själv kanske förstår.

Bättre tider väntar...

Här sitter jag. Med beslutsångest och ånger. Längtan och hoppfullhet. Tankar och förväntningar. Och en molande huvudvärk också. Mest ångrar jag att jag färgade ögonbrynen i förrgår. De blev så mörka att jag får en liten hjärtattack varje gång jag ser mig i spegeln. Beslutsångest över outfits till kommande festligheter, vilket följs av resterande känslor. Huvudvärken är jag helst utan

Jag sitter också här och reflekterar. Reflekterar över livet de senaste månaderna och livet de kommande. Hur vissa relationer förlorat, andra vunnit. Jag reflekterar över vinnarna och tänker att jag trots allt bör le för deras skull oftare än jag gråter över de som förlorat. Jag själv är både vinnare och förlorare, beroende på vem som frågar. 

Trots att vissa dagar fortfarande drar ner mig som kvicksand, kommer jag framåt tack vare solsken, och vänner som glittrar när solen går i moln. Ni är bäst. 

Det är maj och mycket skoj väntar framöver. Jag syftar inte på att jag har schema hela sommarn och inte ska ta ut semester, jag syftar på min fritid där emellan. Festivaler, resor och weekends som förhoppningsvis kryddas med solsken, är inplanerade och för första gången på många veckor känner jag mig levande. Äntligen.

Jag är tillbaka, svagare än då

Bara jag som haft struligt med bloggportalen? Har inte kommit in på bloggen under hela helgen. Tråkigt! Jag som annars haft så mycket roligt att skriva om för en gångs skull... Här kommer en kort summering

I fredags träffade jag, som sagt, Klara. Vi köpte vin (min systemdebut), och åkte in till Jönköping för ett glas på N.E.O. En riktig tjejkväll med lika bubbliga skratt som mousserande glas. Tjejkväll nummer två kom snabbt inpå, och på lördagkvällen vinade jag med ett gäng andra tjejer med minst lika bubbliga skratt. HV71 tog SM-guld samma kväll, aldrig har Jönköping varit så lyckligt och kärleksfullt. 

Min söndag och Valborg blev lugnare. Åt glass på bryggan vid Långanäs tillsammans med Klara, och därefter väntade en efterlängtad hemmakväll innan klockan väckte mig tidigt i måndagsmorgon - dags för jobb...

All energi jag samlade på mig under helgen räckte inte hela veckan ut. Onsdagsnatten la krokben vid mina fötter, och idag är jag sängliggandes med huvudvärk och halsont. Suck. Kände redan igårkväll att något inte stod rätt till i kroppen. Hoppas att jag snabbt är på banan igen!

Efter att ha gått upp vid kvart i fem för att ganska snabbt ge upp och gå och lägga mig igen, vaknade jag åter vid åtta. Låg länge och drog mig och försökte lämna det tunga huvudet i sängen, men verkar som jag tvingas bära runt på det hela dagen ändå. Blev frukost framför Skam tillslut. Snart lite kaffe på balkongen. Ha en fin dag

Details

 

Gröt med hallon eller hallon med gröt

Godmorgon fredag! Efterlängtad trots att jag vart ledig hela veckan. Det väntar så mycket trevligt i helgen, och jag kommer inte känna mig ensam en sekund! Älskar när man kan prioritera fler olika kontaktnät under en och samma helg. På söndagkväll kommer jag ha samlat på mig så mycket energi att hela nästa vecka kommer gå som en dans, det är mina förhoppningar iallafall.

Morgonens frukost såg ut ungefär som tidigare morgnar. Kom på att vi hade hallon i frysen när jag bakade muffins i tisdags, så det har blivit nya favoriten. Vet inte om jag äter havregrynsgröt med hallon eller hallon med havregrynsgröt, men gott är det... Toppar med lite granola, som jag för övrigt har till allt (haha...)

Igår vårstädade jag bilen och pappa hjälpte mig byta till sommardäck. Idag tänkte jag vårstäda i trädgården. Det ligger grenar lite överallt efter att de klippt äppelträden, och där kan dem ju inte ligga hela sommaren. Därpå ska jag till Klara som äntligen är hemma igen! Vad vi hittar på, får ni se imorgon. 

För du var solskenet

Staden som Håkan så länge sjungit om. Det är svårt att undgå att nynna texter i huvudet, när man strosar på gatorna som han strosar på. Göteborg bjöd på vårexplosion igår. Det gjorde därför inte så mycket när vi insåg att vi råkat parkera bilen i Haga, ett par kilometer från vår egentliga slutdestination. Promenad i solen genom parker och gamla stadsdelar blev också lite mysigt!

Vi åkte inte till Göteborg för att strosa runt dock, vi ville shoppa! Trots hundratals butiker, så hittade jag ingenting som jag var ute efter. Vi tog paus från butikerna, och åt lunch på Bryggeriet. Supergott! Lite besviken som fick åka hem tomhänt, men glad som fått spendera dagen tillsammans med dem två! 

 

Tisdagsfika med nybakade muffins

Okej, timmar senare och köket är städat. Muffinsen blev bra! Någon enstaka misslyckad, men dem äter jag fort upp innan någon ser... Jag som älskar att baka har aldrig tyckt om att baka muffins, just eftersom de brukar blir så fula. Men tack vare muffinsplåten känns det riktigt roligt att få bjuda på muffins för en gångs skull. Tack för en bra födelsedagspresent! 

Kvällen blir lugn, ovädret håller mig inomhus. Imorgon däremot hoppas jag vädergudarna är på bättre humör, för då ska jag nämligen till Göteborg! Oavsett väder blir det en toppen dag, men bra väglag och lunch utomhus hade kryddat tillvaron en aning. Håll tummarna!

Långa morgonrutiner

Ansiktet andas igen tack vare morgonens mask. Det känns nästan lika fräscht som att tugga mint-tuggummi i minusgrader. När jag ändå var igång inne i badrummet med all skönhetslyx, passade jag på att smörja in överkroppen med ett lager Brun utan Sol. Smörjer sällan in ansiktet på grund av känslig acnehy, men med min sommarfoundation sen så blir det nog en naturlig och fin finish! 

Nog med skönhet för idag. För er som undrar hur jag har tid med långa morgonrutiner så är jag ledig hela veckan, och jag passar verkligen på att lyxa och njuta till max. Jag önskar jag kunde kombinera timmarna i badrummet med långa promenader i vårsolen, men för tillfället är det snöstorm ute så jag håller mig helst inomhus. Kommande timme ska därför spenderas i köket. Jag fick supersöta muffinsformar samt en muffinsplåt i 20års present, och dem tänkte jag göra något roligt av nu. Önskar er en fin dag!

Frukostgäster och vardagslyx

Nu var det dags för en uppdatering igen efter några dagars paus. Ni fick ett dunder-inlägg för några dagar sedan. Jag skrev av mig så pass att elden slocknade. Blåste lite på glöden, och nu formar fingrarna åter ord på tangentbordet. "Skriv med det brinnande språket" så att säga.

Imorse hade jag gäster! Jag älskar att ta vara på småstunder i vardagen, typ frukostar, och göra något mer utav det. Mitt uppe i osynkade scheman så fann vi en lucka, och det är precis de där luckorna jag gillar att ta vara på. Det behöver inte vara en välplanerad heldag eller en utekväll - en kopp kaffe och någon timme innan jobbet är också betydelsefullt.

Jag hann baka scones innan det ringde på dörren, och de var fortfarande varma när påläggen lades på. Vardagslyx? Ohja! Vi tänkte därpå gå en promenad, men när regnet inte ville sluta falla, så satt vi hellre kvar vid köksbordet och de tända ljusen. 

Ända sedan de åkte hem har jag suttit parkerad i soffan. Regn och blåst är inte direkt min favoritkombination, så om jag råkar sitta här resten av dagen så är det överkomligt. Ha en bra måndag!

Starkare, säkrare, mognare, vackrare

Vilsen

Första beröringen, första kyssen, första kärleken

Första ifrågasättandet, första sveket, första sorgen

Nya intryck, nya utmaningar, nya människor

Nya känslor, nya former, nya förväntningar

Högre smärtgräns, högre stresstålighet, högre prestationskrav

Mer ansvar, mer tvivel, mer reflektioner

Mer humörsvängningar, mer konflikter, mer förvirringar

Mer Vilsen

  

Jag har vandrat nitton år på jorden, och krupit ett. Många skulle beskriva sin resa fram till sitt tjugonde år som en resa i sig själv. Från liten och osäker, till ett blommande jag. Jag relaterar inte till det på samma sätt. Visserligen har jag gjort en resa inombords, men jag har aldrig vart speciellt osäker, utan har snarare alltid fått beröm för mitt goda självförtroende och självkänsla. Jag har alltid vågat gå min väg, även om jag ofta stannat upp och tvekat vart jag ska gå. Jag har vågat testa olika stilar och aktiviteter, vågat möta olika typer av människor, vilket jag är otroligt stolt över när jag ser andra vilsna tonåringar. Det är lätt som läsare att nu uppfatta mig som kaxig, men tvärt om. Jag har alltid haft fötterna på jorden. Det svåra i tonåren var att samtidigt ha huvudet högt i det blå. För visst är det en stor biverkning av att bli tonåring. Man tänker mer och bryr sig helt plötsligt om tidigare oväsentliga saker. ”Vad ska jag ha på mig”, ”Vad ska jag äta”, ”Vad ska jag prioritera min tid på” etc. Jag har inte riktigt hängt med i kompisarnas diskussioner om perfekt sminkade käkben eller midjemåttmålet. Inte heller haft ångest över att äta socker, påverkats av sociala medier eller känt press att passa in. I många tonåringars ögon låter det omöjligt, men jag antar att jag hade tur som kunde känna mig trygg i mig själv från tidig ålder. 

Givetvis finns saker som vart jobbiga. Stunder då jag inte alls känt igen mig själv. Jag har vart en känsloexploderande tonåring. Inte minst mot min familj. Humöret har vart hemskt och är det något jag ångrar när jag ser tillbaka på dessa år så är det hur jag skrikit på eller total ignorerat mina nära och kära. Jag skäms, samtidigt som jag verkligen inte kunde rå för det. Många kvällar försvann ner längs kinderna på grund av ångest inför hur jag behandlat de som betyder mest för mig. Och även om jag gång på gång lovade mig själv att skärpa mig, så upprepades samma procedurer under flera år. Jag vill inte klandra mig själv för det. Det var känslor jag inte kunde styra över. Dock ångrar jag att jag inte berättade det såhär för familjen direkt istället för att få dem att tro att jag hatade dem, så om ni läser det här: förlåt.

Min resa hit gick ut på att vattna mitt blommande jag. Att testa mig fram till vem just jag är och vem just jag ska vara. Jag tror inte att någon människa någonsin växer klart. Jag tror att människans jag ständigt utvecklats. Att jag nu lämnar tonåren bakom mig är alltså i mina ögon inte synonym till att jag lärt känna mig själv helt ännu. Det enda jag kan svara är att jag tror på mig själv och jag tycker om mig själv – vem jag är får människor berätta om när jag är begraven.

Det häftigaste är ändå att börja upptäcka egna åsikter och värderingar. Tidiga år tror man som mamma och pappa, senare på allt som sägs i skolan. Mitt i allt börjar man ifrågasätta och tänka själv. Det har vart coolt. Sen också alla relationer som man byggt upp och människor man sett växa. Att växa med dem. Cyklar stod parkerade utanför dörren till tjejkvällen, sedan mopeder, sedan bilar… Det har också vart häftigt. Jag vet inte om jag är redo att vända blad. Att lämna alla galna tonårsupplevelser bakom mig. Allt från första gången jag smakade öl, till utlandsresor med kompisar. Jag har gång på gång också gjort mig själv stolt. Det har vart häftigt att se sig själv växa. Allt från att vara trygg i ett högstadiegäng till att börja ensam på gymnasiet utan att känna någon alls, eller att ta körkort efter att ha haft svårt för att köra bil, att få ett heltidsjobb i en bransch jag inte kunde någonting inom. Skulle någon läsa mitt liv hade det vart en bra bok. Jag är nöjd i alla fall. Halvvägs till fyrtio. 

Jag vill så mycket utan att veta vad jag vill. Sådan har jag alltid vart, sådan är jag än idag. Jag vill få ut så mycket av livet som det bara går. Jag vill finnas tillgänglig i alla mina kontaktnät, jag vill samtidigt vara närvarande i mig själv, jag vill få toppbetyg och lyckas i karriärlivet, jag vill resa runt i världen, jag vill hitta min livskärlek, ha hus, barn och en överflödig ekonomi – helst innan jag fyller 29. Som tonåring var paniken inför att mitt liv måste gå till historien extrem, men nu står jag här på det tjugonde trappsteget och tänker annorlunda. Karriären är inte lika viktig. Istället vill jag bli rik på relationer. Hus och barn känner jag inte heller någon stress över. Det får ta den tid det tar, och jag måste inte vara klar med livet innan 29. Jag har klarat så mycket genom att vara mig själv och gå dit jag själv leder mig, och på samma sätt ska jag fortsätta ta mig fram i livet.

- Vilsna tonåring. Det behöver inte bli rätt första gången – säger jag och tänker tillbaka på mig själv som ung punktonåring, med Tokio Hotel affischer tapetserade i flickrummet. Idag är jag långt därifrån. Samma inställning bör en ha för kommande relationer och livsval. Det handlar om att göra misstag och lära sig utefter dem. Det är genom att titta tillbaka på varje dipp, varje läkt ärr, som man inser hur det egentligen var tänkt att en skulle leva. Tacka jobbiga och underbara tonår för att de har hjälpt till på resan till att bli ditt ultimata jag.

- Vilsna tonåring. Du är inte ensammast i världen – säger jag och tänker tillbaka på alla gånger hjärtat gått i tusen bitar och det känts omöjligt att laga dem igen. Relationer kommer och går, tyvärr. Bevara fina minnen och låt människorna finnas kvar i ditt hjärta, men bli inte rädd för att släppa in andra som också knackar på. 

- Vilsna tonåring. Det går att vara sig själv när man inte vet vem man är – säger jag och tänker på alla gånger jag svävat iväg åt fel håll. Oavsett om du vill sminka dig markant, inte sminka dig alls, plugga, skolka, äta godis eller sallad, så är det inte det det handlar om. Det handlar om att göra vad man själv vill, inte påverkas av andra, inte göra något man är obekväm med eller försöka vara något man inte vill vara. Allt handlar om känsla. Följ den känslan.

- Vilsna tonåring. Du är mitt uppe i livet. Du lever och du lär. Vissa situationer kommer vara tyngre än andra. Men jag lovar dig, kära tonåring. När du väl klättrar upp på det tjugonde trappsteget, är du mycket starkare, säkrare, mognare, vackrare.

Instängd i min egen bubbla

Tack för bra tips till önskelistan! Uppskattar ert engagemang. 

Idag är planerna en aning mer egocentriska till skillnad från gårdagens tjejmiddag. "Planerad egentid" står det i kalendern, och mitt jag tackar mig själv för prioriteringen. Kommande 12h ska roa och stärka, det är egentid för mig. Att pyssla om sig själv, inte ta för mycket intryck från omvärlden, utan låta sig stängas in i sin bubbla.

En lång sovmorgon inledde dagen, och kort därefter åkte granola och färska jordgubbar ner i filskålen. Snart väntar dagens första kopp, varpå jag ska sätta mig ner och skriva. Har en planerad krönika i huvudet som väntar på att få synas svart på vitt. Mer om det lär ni se inom kort

Utöver skrivande ska jag också göra allt i min makt för att vakna upp som en prinsessa imorgon på min dag(som jag dock måste dela med Kenza Zouiten). Ben ska rakas, lakan ska bytas, kroppen ska tränas, håret ska inpackas, ja ni fattar... Ha en fin dag ni också!